Kylan slagit till på nytt därute på farstutrappan denna dag den 14 januari, fast i gårkväll var det ännu kallare då det blev två siffrigt på temperaturmätaren och innetempen den sjunk också.

 
Gryningsljuset har kommit och mina ”pjoddar” har börjat komma till frukostbordet, satt jag där på morgon och funderade hur det var för 25 år sedan. För idag fyller minsta sonen ett kvart sekel tänker jag på tiden som gått och den går framåt oavsett hur vi än försöker stoppa den och ibland känns det som den rusar iväg.
Årets första 10 dagar bestod av mildväder, sen slog ”Kung Bore” till på nytt och det var bara att plocka fram långkalsongerna på nytt. Värre lär det bli för nu skrivs rubrikerna i kvällspressen att det skall bli 10 dagar framåt kallt. Ja t.o.m mycket kalt. Upp till 30 minusgrader och snökaos. Fast vi tvingas läsa lite längre ner att detta gäller inte här utan där. Oavsett det blir väder och vi får klä oss efter detta.
Fast det hade bara gått några veckor in i januari var det förvisso lite tidigt att skrika våren här är, då den metrologiska våren inte räknas förrän efter den 15 febr. Känns det som det är på väg mot detta håll när solen tittar fram så värmer den faktiskt lite när man sätter sig i lä och blir det inte för kallt så det blir tjäle på nytt då spelar det ingen roll om snön kommer för då värmer det både underifrån och från ovan här i söder.
Det är förståss lite annorlunda uppe i norr där både tjäle och snön ligger djup nu och solen börjar visa sig alt mer blir det gnistrande vinterväder ett tag till som vi sörlänningar längtar upp till. Det märks framförallt hos de som älskar åka skidor, en annan som inte stått på skidor sen militärtjänsten 72 tror jag det var. Väntar till sommaren istället som lär komma den också

Överraskat besök av 8 st Sidensvansar idag när jag kom ut på min farstutrappa och mitt körsbärsträd är fullt med dessa fåglar.
Tror jag inte sett Sidensvansar på minst 50 år och jag får dra mig till miners till mitt föräldrahem i S. Unnaryd i Småland en kall vinterdag. Då det plötsligt dök upp en flock med Sidensvansar och kunde spåra deras flygväg till ett sur äppleträd som alltid fanns fallfrukt och äpplen som hängde kvar långt in på vintrarna.

             (Större bild klicka på fotot.)

Sidensvansen "Bombycilla garrulus" är under sommaren en riktig doldis som häckar i de norrländska barrskogarna. De olika paren häckar ofta långt ifrån varandra och håller sig för sig själva tillsammans med ungarna. Ofta lyckas ett par föda upp två kullar. De matar ungarna med insekter och bär.

När hösten kommer ändrar sidensvansarna beteende. De blir plötsligt sociala fåglar som samlas i stora flockar, lämnar skogarna och söker sig till områden medbärbuskar, bärande träd och buskar, gärna villaträdgårdar och rönnbärsalléer i bebyggda områden. Från mitten av oktober drar de söderut och framför allt under november ser man dem oftast i hela landet, vissa år i flockar på flera hundra. På lite håll kan det se ut som en tät flock med starar, men det ringande locklätet avslöjar genast att det rör sig om sidensvansar. Och på nära håll är det ju aldrig någon tvekan.

Nu var det inte bara dessa fåglar som dök upp denna dag som var nya gäster, men dessa lyckades jag inte fånga på foto.

En flock med grönsiskor till ett antal av 7 st. gästade fågelmatningsplatsen som hastigast och ville inte stanna kvar när jag dök upp på farstutrappan.  
Gulsparv är inte så vanliga gäster men idag 3 st. 
3 av mina hackspettar verkar nu komma bra överens med varandra och koltrastarna är inte fler (5) men det har försvunnit några 2 hannar och ersatts av honor.
Talgoxar och Blåmesar svärarmar det av, följt av talltitan och entitan, en och annan svartmes har också synts till. Stjärtmesarna har jag dock inte sett till men det brukar vara ett antal av dessa också är.  

Många åker långväga för att uppleva detta, jag behöver bara gå ut en liten sväng i skogen så har jag mina vattenfall och ett skådespel och med lite solsken ja då hade det varit ett färgspektrum.

Så varför åka till Trollhättan eller Torestorp för att se de släpper på vattnet en gång om året. När jag kan gå ut vilken dag jag vill och se vattenfallens dagar. Kan jag förvisso inte mäta mig med Ramhulta fallet. Ett ca 65 meter högt vattenfall som mynnar rakt ut i sjön Lygnern i Sätila med vattenfall i terrasser. Så kan fantasin få spela lite att jag har ett i miniatyr

Att namnet Berg i Berghem har spår från istiden syns när man studera omgivningen i min närmaste omgivning behöver jag inte gå långt för att se detta. (För att se bilderna i stort format klicka på bilden)

Samtidigt ser jag ett landskap som skulle passa en falk på klipphyllorna och vi kan gå genom nålsögat också .

Sprickorna i bergen sipprar vattnen och bilda en visuell ny istid

    
Vägen hem på den en gång i tiden byvägen mellan Hajom och Skene               

Allemansrätten ger oss rättigheter men också skyldigheter. Grundreglerna är att allemansrätten ger oss en rätt för alla människor att färdas över privat mark i naturen, att tillfälligt uppehålla sig där och till exempel plocka bär och svamp. Med rätten följer krav på hänsyn och varsamhet mot natur och djurliv, mot markägare och mot andra människor. Ordet syftar främst på rätten så som den förekommer främst i Norden, med undantag för Danmark.

Tog mig en skogspromenad och allt såg så inbjudande ut. En stig som funnit så länge jag gått i området har jag dock aldrig gått den tyckte jag det var dags.

Gick inte många meter förrän jag såg att andra däremot gått är och frågan är om detta var kvarglömt utan mer att göra av sig sitt avfall. Även om dess innehåll var kompstavfall är det inte denna kompost den skall läggas i.

    Bredvid fann jag denna tuva istället som är vad jag är ute för att finna. Med lite fantasi tycker jag det såg ut som en skogs kulle med granskog och närmare såg det ut som en granplantering.
                      Stigen som från början mer var en stig som jägarna troligen brukade gå och troligen en fin djurstig då den går i kanten mellan granskogen och kärrmark torr och fin. Var den nu förvisso frysen men bredare och dessutom djupare. Stenar sticker upp som inte borde synas och det hade bildats diken där större fyrbenta djur gått fram.

Var säger markägaren?

Troligen inget eller så är vederbörande ovetande då det sägs att markägaren gett tillstånd att gå med hästar över skogsmarkerna, är det nu mer utbredd verksamhet och denna stig är bara en av många andra stigar jag såg.

Men i all bedrövelsen fann jag detta och det fanns också vackra stigar jag kom fram till. Detta vägskäl som tycker sig symbolisera en förfluten tid där stigar och vägar till torpodlingarna sammanstrålade. Stod idag en gran som grindvakt och två grindstolpar av naturmaterial.

Katterna utsläppta från sitt natthärbärge, tar gammelkatta bara en sväng runt husknuten, sen vill hon in i stugvärmen på nytt och rusar till matskålen. Sen lägger hon sig bredvid mina fötter där jag sitter vid köksbordet och läste morgontidningen och påståendet att vi män inte kan göra två saker stämmer inte för samtidigt åt jag frukost. Dessutom så lyssnade jag på andliga sånger på P 1 ett fantastiskt bra program där både nya som gamla andliga sånger ljuder ur högtalaren.
Lillkatta däremot hon skall ut och lufta sig en sväng och kolla in ägorna och brukar först dyka upp när jag går ut på farstutrappan, då vill hon in.
Men i dag blev det annorlunda, då jag hör hur det rasslar till i klätterväxten utanför nedanför köksfönstret och fönsterhaken flyger upp och smäller till fönsterbläcket. Nog för att det händer att det smäller till i fönstret är detta inte ovanligt då det ofta brukar flyga in fåglar i rutan som tror de kan ta en genväg tvärs igenom huset till fågelautomaterna.
Men nu är var det fortvarande becksvart där ute så vad jag får se är ett svart nystan och två kattögon stirrar först rakt in och sen är det en kutryggad figur som reser ragg och vänder sig om och stirrar rakt ner därifrån hon kom.
Förstod direkt var det var för något. Bättre fly en illa fäkta då vi har en vildkatt som smyger här omkring och den får jag jaga bort från mina fågelautomater när jag brukar se den ligga och lurpassar. Mina huskatter vet att denna jakt är förbjudet, sen om de gör det när husse inte se det är förvisso en annan historia. Det han inte vet har han inget att säga om.
Gick och öppnade ytterdörren men vildkatten var försvunnen och lillkatta satt och stirrade ut i mörkret och tvekade om hon skall sitta tryggt kvar eller klättra längst klätterväxten och hoppa in mellan farsturäcket spjälor. Förstår tveksamheten. Hon har det för bra, ligger och sover mestadels om dagarna och äter så nu är hon så tjock att hon knappt kommer emellan spjälorna.

En jordkällare är en byggnad helt täckt av jord.
 

Genom att jorden bildar ett isolerande skikt håller en jordkällare alltid en betydligt lägre temperatur än omgivande luft sommartid och är frostfri vintern.
 

Innan kylskåpet var uppfunnet var jordkällare vanliga, framförallt på landsbygden, för att förvara livsmedel. Nu har jordkällarna minskat i popularitet, men man kan se dem ute på landsbygden än idag.

Under jordreformen under 1800-tal och tidigt 1900-tal var det vanligt att man var tvungen att riva eller flytta sitt boningshus till ny mark. 
       
Hade man en jordkällare kunde man på många platser vara säker på att få vara kvar, då den ansågs mer värdefull än arbetet som krävdes för att flytta sitt boningshus.

Förr i tiden fanns det jordkällare vid så gott som alla gårdar och torp där man förvarade sina baslivsmedel som potatis, rotfrukter, grönsaker och trädfrukter som äpplen och päron.

På vintern skyddade källarens tjocka väggar och jordlagret råvarorna från att frysa sönder och på sommaren mot värmen. En fördel med jordkällaren var att markens naturliga fuktighet gjorde att varorna inte torkade utan behölls relativt färska under en lång tid. På 1950-talet började jordkällaren förlora sin betydelse som svalt skafferi och de kom att ersättas av elektriska kylanläggningar. Många jordkällare har numera övergivits och har därför raserats, även om det finns en del som underhållits av kulturella eller nostalgiska skäl.

Jordkällarna var till större del nedgrävda i marken och stommen var därför vanligen av murade stenar eller tegel. Runt sekelskiftet 1900 började man använda huggen sten till jordkällare. Från 1920-talet och framåt uppträder även konstruktioner av gjuten betong.

Ingångsgaveln har vanligen en kraftig, tätslutande trädörr, ofta i kombinationen en ytterdörr samt en innerdörr med ett lågt placerat, mindre ventilationshål med insektsnät.

I den bakre delen av källaren finns en eller två takventiler/skorstenar för att få luften att cikulera och undvika att mögel bildas i källaren.
 

Denna jordkällare fann jag när jag var ute på en skogspromenad. Förvisso tillhör den en förgången tid, men skulle nog fungera även idag om den snyggades upp. Dess placering var inte nära boningshuset utan låg ett par hundra meter ovanför mitt på en gammal åker så troligen har de byggt den av sten de plockat en gång i tiden från åkerjorden. Dock är den troligen inte från någon jordereform. Den är också troligen uppröjd då det knappt finns något skräp vilket brukar vara vanligt. Noterade grönalgerna i taket och ventelationen bak var igensatt.

Mäktigt skådespel och det kändes som jag svävade utanför och kröp in bakom, men i verkligheten bara ett klippblock där vattnet sipprar fram mellan sprickorna.