Blivit ensamt ute på farstutrappan numera när vintersäsongen tagit slut, får jag sitta där ensam.

  Mina ”pjoddar” har alltid suttit där framför mig och hälsat mig välkommen ut, tackat för frukostbordet varit dukat eller om det varit tomt tycker jag mig hört en ilsken signal att det saknas föda. Lyser de med sin frånvaro.

I lördags var all fågelmat slut, automaterna togs bort för nu bör de reda sig själva. Dessutom fanns det ganska mycket spill kvar på marken så lör o söndagen var det rikligt med småfåglar och letade efter överblivna frön. Min igår måndag och idag så är det mestadels skal tycker jag se och vips så var samtliga borta. I dag kan jag dessutom hävda borta med vinden då det blåser rejält.

Nu är de förvisso inte borta helt och hållet för ute i skogsbrynet där är det livat och de ”Singing in the rain" I holkarna sitter blåmespar och knacka i holken och flyger in och ut och förhoppningsvisst blir det familjebildning framleddes.

Så förhoppningsvisst tidevarv komma tidevarv går och om ett halvår så är det dags att sitta på farstutrappan och beskåda mina ”pjoddar” på nytt då en ny säsong komma skall och till dess njuter vi av allskön fågelsång av gamla och nya gäster i naturen.