Sägs det fast vem kan sitta sysslolös, inte jag när jag ser hur mycket det finns på godset som skall göras.
Svinkallt på morgon och långkalsongerna på för först efter 8 visade temperaturmätaren på plus tack vare att energilampan tändes och först så var det lugnt och skönt var detta bara lugnet före stormen. En vind svepte in över nejden och även om det sägs det skall vara milda vindar var dessa borta med vinden. 10 plus har den orkat upp till denna dag och detta är inget att skryta över.

Spände efter (förre går inte) mina hästkrafter på rullebören för att hämta hästskit. Staken har börjat tina upp lite sedan jag var där sist. Men gödsel isolera också för det har knappt tinat upp mer än 1 dm och därunder tjäle fortvarande. Men ”hagalen” som jag är så fick jag ihop 10 skottkärror med skit till mina 4 nya planteringslådor som fylldes och sen på med rejält med matjord upp till brädden. Nu får den ligga där och bli uppvärmd några dagar, kanske t.o.m veckor för någon värme finns det inte i marken.  

Om jag uteblev från kyrkan och syndade får väl vara upp till betraktaren, men jag vårdade skapelsen och hade radion på hela tiden blev det både God morgon världen och Gudstjänst och även om det sjungs psalmer och predikades att växa i tron lyssnade jag på allskön fågelsång han skapat för att vi skall njuta och vill skapelsen att vi skall skörda då behöver vi lyssna på båda. Sen tror jag vi växer i tron på livets skapelse om vi lär oss naturen och älska vi naturen kan vi också älska varandra som skaparen vill vi skall älska varandra.

Men nu är husbonnen slut i kroppen och i knoppen blir det rast och vila i eftermiddag för nu känns det som jag gjort mina sysslor för dagen.

Slit och släp, slit och släp, aldrig är det något annat, sa Svensson i Hedebyborna och nog känns det som detta, allt skall jag göra själv. Kom nu inte och säg att det inte springer ifrån dig om du tar det lugnt för det stämmer men gör jag inte det idag tvingas jag göra det en annan dag. Vem vet en annan dag vet jag inte när den kommer och skulle jag sen inte vara med den dagen så kvittar det förvisso och någon annan får göra det som den vill själv ha det gjort.

Känns ”gött” nu är all ved sågad och huggen, och ligger där nu för tork i solen.
De gamla lastpallarna som flertalt ratar och kör på återvinningsstationen kommer inte på tanken för en ekonomisk smålänning att göra. Kapade i lämpliga längder, inkörda i pannrummet och påbörjade direkt med att producera varmvatten av dessa. Pallar är som regel tillverkad av gran och den brinner bra då det fanns fortvarande energi i att utvinna i virket.
Hästskiten ligger nu nedbäddad med sågspånen från vedsågningen och det blir fint täckmaterial och på sikt blir fin mylla.
 
När jag kände det fanns lite energi kvar i huvudet kroppen hade alla redan sagt ifrån är förbindelsen dålig blev det även ett ryck i mina tre komposter som behövde tömmas. Först den två åriga som nu var klar bestod av prima fin matjord som blev täckmaterial tills vidare i blomrabatterna. Den ettåriga fick nu byta plats för efterkompostering ett år. Var det dags att även skifta på säsongskomposten.  Den stora säsongskomposten är en 360 l, mellankomposten 250 l och den blir som regel full varje år, av detta återstår det efter ett år ca 40 cm matjord i botten och motsvarade 2 fulla skottkärror.

När äntligen huvudet och kroppen sammankopplades, ja då var gubben fallfärdig och var det inte för att jag fått lära mig kröka rygg så hade jag trott jag knäppt ihop västen med jylfen. Släpade mig in och fick av mig baltorna och tog en välbehövlig dusch för att försöka piggna till lite.
Lättare sagt än gjort. Nacke, rygg totalbedövade och vrida på huvudet gör jag mycket, mycket försiktigt. För att inte tala om att föra höger hand högre upp än brösthöjd är ett företag. Det finns de som har ömma fötter jag har en öm hand istället och den domnar. Återigen har jag kört skiten ur mig och lära gamla hundar sitta går inte.

I går såg jag knappt handen framför mig är det idag klar sikt, men bakom skogbrynet där lurar den tjock som filmjölk.
 

En tidig tur in till byn vid ½ 6 såg jag hela Viskardalen ligger inbäddad i tjocka och sikten minimal är det vid hemkomsten som att komma in i ett rum och jag ser vår lilla dalgång längs byvägen som sträcker sig ca 800 m klar och dimfri.
Fast det är en lurig tid, hustrun som var uppe tidigare skvallrade om att dimman låg även här när hon var nere och hämtade husorganet och om jag såg klarsynt några timmar ser jag i skrivande stund dimman tränger sig på även nu utanför. Spelar moder natur och vädergudarna hela tiden oss med spratt och en kamp om herraväldet utspelas där solen kommer och ställer allt tillrätta var det lider som igår.