Det gäller att gå ut precis när det händer för alla har inte denna vy.

Då jag precis satt och hörde dis och dimma radio 7 rapportera är detta i Borås är det annat söder ut.

Kom ut på farstutrappan för att avnjuta morgonkaffet ser jag en sol som kämpar att tränga igenom molnen som vandra i nordlig riktning.

Men det gäller att vara snabb för de verkar ha bråttom varade det knappt i en minut och det blev tjockt och grått

Även kvällstunden på farstutrappan har sin tjusning. Den nedgående solen i väster kastar sina sista solstrålar över min kvällshimmel i öster och söder.

 
Kommer jag osökt att tänka på Stockholmsmelodi, med inledningsorden "Se hur hela Uppland står i lågor, kvällssol brinner bortom Solna skog!" är en sång av Evert Taube publicerad 1929.

Det är inte bara hela Uppland står i lågor. Se hur det ser ut här hemmavid står i lågor.

Molnens färger beror på om de är solbelysta eller ligger i skugga. I direkt solljus blir molnen vanligen vita medan moln som ligger i skugga blir blågrå till svarta.

   
Moln med stor vertikal utsträckning och många molndroppar per kubikmeter luft släpper igenom mindre ljus, vilket gör de mörkare vid basen. Om molntoppen är solbelyst kan dessa moln dock vara bländande vita.
 
Molnen styr i hög grad hur solljus reflekteras ut i rymden. Dessutom kan moln ligga som ett värmande täcke över jordytan och påverkar då hur mycket värmestrålning som lämnar jorden. Molnen är alltså en nyckelfaktor för energibalansen och därmed för klimatet.

I medeltal är drygt 65% av jorden täckt av moln. Vanligtvis befinner de sig från markytan upp till dryga 10 km höjd. Majoriteten av moln består av små vattendroppar eller iskristaller.

De sista bilder är höstsolen alla redan vid 5 -tiden som kastar sina solstrålar över mitt skogsbryn

Ge mig fem minuter och ett ögonblick det händer och skaparen lägger fem fingrar på skogsbrynet och gav mig en morgonstund med sken som en strålkastare upp mot skyn.

   
Detta passar in i morgonstund o min omgivning i ett tidigare inlägg denna morgon kommer här en dagsaktuell morgon

              Gick ut på farstutrappan 06,55 för en påtår och får ser solen stiga upp över skogsbrynet.

 
Likt strålkastare jag får en tanke på ljusen från luftvärnsljus jag sett på krigsbilder från andra världskriget och från ljusspel på natthimmel är det solen som skapade dessa i arla morgonstunden.Under fem minuter och kaffet blir kallt får jag sen återigen uppleva skådespelet från farstutrappan
 
Sen ser jag strålarna skingrades.
 

Vänder jag mig och ser strålarna träffar mina träd bortom husknuten.

  
5 minuter senare då har energilampan tänds och stigit upp i trädkronan

I ärligheten namn skall jag erkänna, jag tror aldrig jag sett en korsspindel levandes förr. Skulle rätta till en gardin jag satte upp igår och plötsligt känner jag något klimpigt på handen och det kittlar till på handen ser jag det är en stor spindel som jag direkt kände igen på det välkända korset på ryggen.

Reflexmässigt tänkte jag den släpper jag ut då jag kom på detta måste jag fota förståss. Spindel placera jag på dörrkarmen. Troligen hade den självtrasslat in sig själv i trådarna då jag tyckte den sätter sig och pusta sig först och tyvärr bilderna är mycket dålig kvalité då jag dels själv var kladdig av trådarna. Spindel försvann sen, att döda en spindel betyder regn fick jag höra när jag var liten så jag försöker som regel få ut de levande.

Fakta om korspindel kopierat via denna länk

Korsspindeln är antagligen den spindelart som flest människor känner till och känner igen. Dess vitglänsande kors framtill på bakkroppens ovansida är lätt att komma ihåg och brukar synas bra. Den är t.ex ofta avbildad i läroböcker för grundskolan och i barnböcker.

Den första giltiga beskrivningen av korsspindeln gjordes av Linnés lärjunge Carl Clerck 1757. Clerck skrev (språket något lite ändrat och moderniserat): "Den 21 juli var denna spindelarten i begrepp att para sig. De finns hela den blida årstiden igenom, dock av olika storlek. Själva färgen och små siraterna är inte hos de fullvuxna beständiga. De krypa ur sitt skal tre gånger. Jag har aldrig tänkt att parasitsteklar skulle lägga sina ägg på spindlarnas kroppar; men två gånger har jag, av denna arten, blivit övertygad därom. De försvara sig mot höstnätternas köld och väta i täta sfäriska kojor, på vilka ingången sitter ner inunder… Bålen, äggformig, brunaktig, som ibland mer av gult eller rödlikt uppblandas; luden av fint fjun, och långa hår, som sig över allt utstucko; med ett av orent vita prickar tecknat diamant-kors, och på sidorna med mörkbruna vågor i en sned ställning sirad; tecknad under bålen kring märket, på ömse sidor, med ett avlångt svart streck."

De ljusa fläckarna hos korsspindeln, de minst fem stora som sitter i ett kors, och de mindre som oftast finns i närheten, består av det hos DNA kända ämnet guanin, en restprodukt från spindlarnas byten. Kroppsstorleken är hos honorna 8-18 mm långa, hanarna mindre, 5-10 mm. De största honorna ser man på eftersommaren då äggen mognar i honornas bakkropp.

Korsspindeln tillhör en familj som kallas hjulspindlar (eller någon gång hjulnätspindlar) eftersom deras nät är platta och hjulformade. Spindelfamiljens vetenskapliga namn är Araneidae. I hela världen är ungefär 3000 arter hjulspindlar beskrivna. I Sverige har vi ett 40-tal arter. De flesta arterna är mellanstora till stora spindlar, med ben som har kraftiga taggar. Hjulspindlarna är duktiga på att röra sig i nätet och på trådar till och från sitt gömsle, men väldigt långsamma och klumpiga på marken utan sitt nät. Gömslet sitter normalt snett ovanför nätet och spindeln har en tråd, kallad signaltråd, med vilken den har kontakt med nätet. Andra vanliga arter bland hjulspindlarna är kvadratspindeln (Araneus quadratus), marmorspindeln (Araneus marmoreus), brospindeln (Larinioides sclopetarius) och skuggspindeln (Nuctenea umbratica). Korsspindelns bakkropp är bredast framtill, de övriga här nämnda har sin bakkropp bredast mer nära mitten.

De runda hjulformade näten som hjulspindlarna gör är det mest och bäst kända. En liten mängd spindelsilke skapar tillsammans en stor fångstyta. Ett hjulnät behöver bara vara fastsatt på några få ställen. Hjulnäten hänger uppe i en tjock spindeltråd som spindeln gjort mellan två fasta ställen. Hos korsspindeln är det ofta en buske och en trädstam. Runt nätet finns en ram av trådar. I nätet gör sedan 25-30 raka, radiära trådar från nätets mitt och utåt, som ekrar på ett cykelhjul, och sedan också trådar som går runt i många varv i en spiral från mitten och utåt. Spiraltrådarna har med jämna mellanrum på några få mikrometer en minimal limdroppe.

Om en flygande insekt eller något annat småkryp kommer emot nätet fastnar den i limdropparna. Spindeln springer då snabbt fram och förlamar bytet. Är bytet stort vävs det först in i spindelsilke tills den inte kan röra sig. Spindeln själv fastnar inte i nätet när den rör sig däri, delvis p. g. a. att den vet väl var den kan röra sig, delvis för att fötterna inte fastnar så lätt, men delvis av ännu oklara orsaker. En hjulspindel som ramlar ner i ett annat nät fastnar i detta.

Näten är otroligt flexibla och nättrådarna kan dras ut långt bakåt. En fluga som flyger emot nätet kan dra ut det till en strut utan att det går sönder. Ett nytt nät görs varje natt under sommaren. Innan det nya nätet tillverkas äter den upp det gamla. De på så sätt uppätna "byggstenarna" återvinns och finns till största delen i nästa nät.

De hjulformade fångstnäten är hos korsspindeln, liksom hos de flesta hjulspindlar, placerade mer eller mindre lodrätt. Näten är hos korsspindeln ofta placerade någon meter upp, men kan sitta något högre eller lägre. Normalt sitter spindeln i ett gömsle i en buske eller ett träd, men förhållandevis ofta jämfört med andra hjulspindlar sitter den i nätets mitt. Den sitter då alltid med huvudet nedåt. Bilder som visar något annat är felvända. När de befruktade äggen håller på att mogna i bakkroppen på honan under sommaren sista del sitter honan ofta i nätets mitt och värmer kroppen. Det är då som folk brukar märka och reagera på de korsspindlar de ser. Det är då som många människor reagerar på och märker korsspindeln.

Korsspindeln lever i Sverige 2-3 år. Under sin levnad ömsar den hud ett stort antal gånger, upp emot tio (och inte bara tre som Carl Clerck skrev, men han undersökte nog bara korsspindelns sista sommar). Hanen letar i slutet av sitt liv efter en hona att para sig med. När han hittat en hona med nät så drar han i nätets trådar på ett särskilt sätt vilket då honan märker. Om hon är intresserad svarar hon med att röra nätet på ett sätt som gör att hanen i sin tur vet att hon är intresserad. Parningen sker i ätet.

Hanen lever som vuxen endast en kort tid. Honan lever betydligt längre in på hösten, till september eller oktober. Hon lägger en höstnatt under 4-5 timmar sina 200-300 ägg på en silkesplatta hon spunnit tidigare i en barkspringa, på en vägg eller liknande. Ovanpå plattan och äggen spinner honan en gulfärgad, ullig kokong. På kokongen sätter sig honan och vaktar tills hon efter ett par veckor dör. Det var nog en sådan äggkokong med hona som Clerck trodde att korsspindeln använde till övervintring. Ungarna kommer ut ur kokongen först nästa senvår-försommar. Då sitter de i början tillsammans i en klump, men sprider sig efter några dagar ut i omgivningen.

Korsspindeln finns i många olika miljöer. Den är inte särskilt krävande så länge det finns bra ställen att göra och fästa sitt nät på, bra gömställen och tillräckligt med bytesdjur. Man hittar den i trädgårdar, buskiga betesmarker, skogsbryn och öppna skogar, men den kan påträffas även i andra miljöer. Extra bra trivs den där det finns både träd och buskar.

När ni är i trädgården eller ute i naturen så låt er imponeras och njuta av korsspindelns tjusiga hjulnät. Om inte annat tänk på hur många stickmyggor, flugor och andra flygfän som den fångar och som ni slipper.

De säger att morgonstund har guld i mun och visst stämmer detta. Förvisso på sommaren är det skönast men de varkraste morgonstunderna har inträffat mestadels under övriga året då solstrålar träffar molnen från andra vinklar än sommartid när den stigit upp i horisonten är jag inte vaken.
 

Soluppgången sett från farstutrappan är ibland helt fantastiskt att beskåda.
       

En blidserie tagen inder olika årstider
         
Solen stiger sakteliga upp i horisonten bakom skogsbrynet i arla morgonstund och skogen börjar lysa gul.

Ibland så är elden är lös i skogsbrynet i arla morgonstund.

Ettan kom, tvåan kom, trean kom, fyran kom, femman, sexan kom, sjuan, kom, åttan kom, nian kom, och nu kom tian och elvan också.
 

Totalt hittade jag inkl blomman 11 st skott inkl huvudblomman vara av 10 var tjuvskott och dessa har nu slagit ut och det finns nu också ett par tjuvskott som dykt upp kan det bli fler blommar med lite tur.

Solrosor på en och samma planta unikt kanske inte enl hörsägen skall det finnas en i Jönköping med 17 blommor men det finns ingen bild på dessa

         
Ovan tian, elvan och sen är tolvan och tretton på G.
Tror mina vinterfåglar själva ser till att det finns solrosfrö till dessa då det är de själva som planterat ett solrosfrö mitt ute på trädgårdslandet.

En art i skalbaggsfamiljen bladhorningar och en ny bekantskap för mig, En ollonborre (södra Sverige) lever i cirka fyra år, under större delen av sitt liv som larv under jorden.

 
Larven kallas "fettpölsa" och var förr en svår skadegörare eftersom den lever på rötter. Som skalbagge lever den endast efter förpuppningen i cirka tre till fem veckor.
 
Nu är bildkvalliten dålig och det finns en snarlik borre. Kastanjeborre (Melolontha hippocastani) är också en art i skalbaggsfamiljen bladhorningar. Kastanjeborren är mycket lik ollenborren. Den skiljs från ollonborren på att täckvingarna har svarta kanter.

 
Vilket inte denna har och den har en nordligare utbredning än ollonborren eller är det så att jag ser fel.

De säger det skall bli regn idag. Detta sa de i går också. Förvisso skurar, men jag fick inga. Men i Borås hörde jag det kommit regnskurar under SM i friidrott, men det är ju i Borås där regnar det jämt säger de. De t.o.m vattna balkonggräset på Borås arena i tron att det skall växa.
Idag så slår de på stortrumman och jag läste en rubrik i en av de stora kvällstidningarna som går att läsa nu på morgonen ”SMHI varnar för regnkaos” och likaså sa de i väderleksrapporten så jag gick ut och kollade när jag ändå skulle ut på farstutrappan och njuta av morgonkaffet.

 
Ovädret skulle komma västerifrån men där i gluggen ser det inte så ut.

Kolla jag österut där det skulle kunna vara solsken t.o.m där ser det mörkt ut. Fast detta kan bero på en soluppgång där solen belyser molnen.

Molnen verkar dock komma norrifrån och var det blir för väder det styr jag inte över och oavsett jag tar dagen som den kommer blir det regn så blir det ett tecken på att det är första höst dagen