Möss på vindsloftet vanligt fenomen för många nu när kylan ute blir kännbar inte bara för oss utan även för dessa fyrbenta som gillas av katterna men knappast av oss som får in de i husen.
Det har varit lugnt under hela sommaren och hösten blev jag inte överraskad av att åter igen höra ljudet av gnagare som tar sig upp på ytterväggen och in under luftspalten som är bara några millimeter stor.  
Brukar sätta ut några slagfällor varje vinterhalvår och det blir några som gå i fällan brukar jag ha koll på fällorna. Nu var det dock så att i våras så fyllde vi en gardrob där inspektionsluckan finns med sånt där vi tror kan vara bra att ha sen glömde jag bort fällan innanför.

Fick jag mig en överraskning när jag öppnade inspektionsluckan och där sitter en alla redan och jag får skylla mig själv. Jag erkänner jag hade glömt att kolla fällorna sen i vintras och i kryputrymmet där det som tur är luftigt och torrt då jag fann denna mumie liknande mus. Hade nu utrymmet varit mer tillslutit hade självklart lukten var vedervärdig. Men jag lärde mig en läxa.

Under veckan som gått har jag tagit foto varje dag på bläcksvamparna.
         
Iibland flera gånger då det hela tiden pågått en nedbrytnings process.

Från en glittrande svamp som börjar lyfta på sin hatt till att slå ut som ett klöverblad.

   
Murknar det för att sen försvinna ner i gräsmattan.

Tankarna går till alla som inte finns ibland oss nu längre. Tänt ljus på kyrkogården tidigare och skall åka dit ikväll på nytt och se så inte ljuset slocknat.
Tankarna går också till kyrkogården där barndomshemmet finns som jag inte kan besöka mer än i tankarna.
Där mor och far ligger och min broder tänder ljus denna helg finns de i mina tankar. Känner jag känslorna tar över faller tårarna just nu. Är det en helg vi tänder ljus för dem som inte längre finns ibland oss.

Från radion hörde jag kyrklockorna ljuda och började lyssna på gudstjänsten från Katarina kyrka i Stockholm. Dagens predikan av Olle Carlsson gick rakt in i hjärtat, vi lever i överflöd, vi skapar lyx och fåfänga, och tror oss odödliga kan vi inte tämja döden för den finns där.

Döden den kan komma sakta men den kan vara ett ögonblicklig också och psalmen 249 Blott en dag: text L. Sandellden som spelats på de flesta begravningar jag varit på, ger/gav mig eftertanke att det är min stund här på jorden just nu kan det snart också vara den sista. Men denna tanke vill nog jag slå ifrån mig och jag tror inte jag är ensam om detta. Kanske borde jag ställa mig frågan till mig själv är jag redo och är min omgivning redo. Jag våga knappt prata om detta mer än i tanken.
Är det inte så att vi vill leva för dagen och morgondagen det vet vi inget om och kanske inte ens bry sig mer än var det står i den fulltecknade almanackan som måste göra.
Nu finns jag dock är idag och i nuet och visst Psalm 297 Härlig är jorden: text B.S Ingemann, C Bååth-Holmberg ger en kraft.

Nog ser det ut som detta fast det kan likaväl vara en svulst på trädet

Detta fann jag på mitt plommonträd och första anblicken säger ett torkat plommon som blivit angripen av parasiter.

I mitt äppelträd fan jag några svarta siluetter som bör vara äpplen som inte fallit av utan torkat och förmultningen pågår.

I en nyponbuske där både förra året nypon sitter kvar uttorkade hittar jag också året nypon och dessutom på grön kvist som en lite grön oas i den allt mer gråsvarta omgivningen

Nog är det så att jag ser naturen nu mest i en gråskaligt spektrum. Dagarna med solsken brukar vara lätträknade eller så är det dagarna med regn och blåst jag notera. Kan det på ett ögonblick förändras när regn och solstrålarna samarbeta och ljuset reflekteras   
 
Skapas ett ljus som fick skogen att lysa
    
upp utsikten från farstutrappan blev skogen åter ljusgrön