Livet kan ta slut fort och minnesgoda läsare av min blogg läste om min Blåmes som jag var lycklig över att fått närbilder på i helgen. 2 dagar senare fick vi se varandra på nytt, var detta återseende inte lika roligt. 
Blåmesen flög iväg och jag trodde förvisso den lär inte klara vintern fast vinter har vi inte här hemmavid på farstutrappan den 17 februari  

Blåmesen flög iväg, men den kom inte långt fick jag se när jag fann den liggandes i vägkanten på min uppfart från stota byvägen.

Så det var den sista flygfärden den tog som jag fick se.

Jag misstog mig med att den inte var enbent.

För nu såg jag den saknade ett ben.

 
Ser jag nu i backspegeln har den haft det svårt sista tiden med att skaffa föda och gjort den svagare.

En vild gissning är att den överlevt tack vare övriga småfåglar vid mina automater spillt frön har den hittat frön på marken.

Varför den var enbent kan ha olika orsaker .

För den minnesgode läsaren här på bloggen minnes jag hade en Blåmes som fastnade i nätet för en månad sedan. Den hade fått nätet runt halsen så det var inte denna. Men osökt får jag tankarna att gå till att den kan ha fastnat i ett nät någon annanstans för nät är numera förbjudet att använda här hemmavid.