Förr när jag gick denna skogväg var det lummigt och rofyllt och tänkte inte på hur det egentligen såg ut för då stod skogen där och skymde.

       
Nu plötsligt så öppna sig allt framför en och en ny värld jag aldrig sett.

       
Snyggt tycker kanske skogsägaren, en skogsmulle gråter troligen att se all skog borta.

Jag kan inte det där med återväxten tidevarv men jag kan tänka mig att denna skog bör planterats för 2 generationer sedan och det blir nästan så att det är barnbarnsbarn som hugger ner.

Det uppstår även körskador på kallhygget, dock inte av samma art.

Nu vet jag inte vem som äger skogen eller vilka som utfört uppdraget ibland glömmer de att ta allt och jag fick mig en bild på hur skogen/träden såg ut.

Men tack vare att skogen huggits ner fick jag se en vy jag aldrig sett förut kan jag bara som utomstående se och tänka på det jag sett.