Spansk eller svensk skogssnigel eller kan det också vara så att skenet kan bedra. Många har dessa i sin trädgård och färgen kan variera. De vanligaste förekommande färgerna är rödbrun och mörkbrun, men även orangebrunt förekommer. 
    
Det finns svarta också sägs det men ofta förväxlas dessa då med en artsort är detta en spansk skogssnigel ”mördarsnigel” (Arion vulgaris), käkande på en artfrände.

 
Men nu är denna vit och detta måste då dels vara en albino snigel och frågan då vilken snigelart är det då spansk eller svensk . Sett till dess glupskhet ser det ut att vara en spansk skogssnigel. 
Även om jag kände mig säker så fick jag ett tips att tag kontakt med experter, dels en vit är lite ovanligt, Sagt och gjort skickade jag ett mail till Ted von Proschwitz 1.e museiintendent, Fil.dr Göteborgs Naturhistoriska Museum och fick till svar
Snigeln som äter på kadavret av en fläckig lundsnäcka (Arianta arbustorum) bör vara en albinoform av den inhemska svarta skogsnigeln (Arion ater). Alla sniglar dras till döda sniglar/snäckor och äter av dem, så även svart skogssnigel. De har dock inte det utpräglat aggressiva ätbetende (ofta kanibalistiskt) som den spanska skogssnigeln har. Albinoformer av spansk skogssnigel är mycket ovanliga och de är ofta orangfärgade-gula, pga att det röda pigmentet (rufinet) som följer med slemmet oftast bildas normalt. Det svarta-mörkröda pigmentet (melanin) som finns bundet i cellerna saknas däremot hos albinoformer av båda arterna. För att den svarta skogssnigeln ska bli vit måste båda uppsättningarna av genen för svart pigement saknas (ressesiv homozygoti). Den vita formen brukar ofta finnas i rikare skogsmiljöer. I Bohuslän finns, på en del öar, populationer som enbart består av vita exemplar.

Samtidigt så passade jag på att fråga om en annan vit snigel jag fann i ett naturreservat mellan Tostared och Fjärrås.
  

Snigeln på den nedersta bilden är däremot ingen skogssnigel utan en gråsvart kölsnigel (Limax cinereoniger). Normalt är den, som namnet säger, mörkt gråsvart. Ljusa exemplar och exemplar med fläckar (som mycket kan likna pantersnigel, Limax maximus) förekommer men är relativt ovanliga. Det är ett sådant ljust exemplar med ett fåtal fläckar som du har på bilden. Den skiljes lätt från svart skogssnigel genom kanten (kölen) i ryggens mittparti och den spetsiga bakänden. Andningshålet ligger också i mantelns bakre del hos kölsniglarna, i den främre hos skogssniglarna.

Så skenet bedrar en verkligen ibland den glupska snigelen visade sig vara en svensk skogssningel . Vill vi veta mer om sniglar har vi självklart möjlighet till att googla men det finns

Bilder på samtliga svenska snigelarter (och en del av de större snäckarter som man kan påträffa i trädgårdar) finns i min bok ”Snigel – fridstörare i örtagården”.

Vänliga hälsningar

Ted