Körvägen är nu tillrättalagd och det har gått ca en månad sedan dess var det ett återbesök som lockade mig att återvända. Till synes ser vägen fin men det gäller att vara lätt på foten. Troligen har Södra betalt enl sin körskadegaranti som markägaren berättade för mig när vi träffades i våras.

 
Experterna hävda att de kvistbäddar körvägarna för att öka bärkraften ser jag denna hög mer som övertro på bärkraften när jag såg var de plockat bort men jag är ingen expert.
 
Fast bärkraften i vägen är inte stor och kvistar och stenar skjuter upp nu när lervällingen börjar torka är det gungfly och ibland tvingas man hoppa för att finna fast mark.  
Kom jag gående fram till körvägens slut kunde jag inte låta bli att le lite ironiskt.

    
Min salige fader arrendebonde som han var och körde ut virke med häst hade fått sina ord besinnade om att det inte går köra ut någon skog här inte ens när en häst kan gå fram.  

Någon har försökt rida vägen uppåt men fick ge upp direkt och vända hemåt. Lite ironiskt stötte jag på en av de som har ridhästar i närheten och även markägare men inte till denna skogfastighet jag redovisat.
Vi prata om förhållandet var vi överens att det sett fruktansvärt ut och kanske kommer slutresultat bli bra sett till hur det sett ut. Troligen kommer ingen behöva eller kunna köra där med några maskiner de närmaste åren och när det blir dags för nästa avverkning lär det gått 2 generationerna så vi behöver inte bry oss eller skall vi bry oss. 
Det uttalande jag redovisat tidigare från en på Södra Skogsägare att det viktigaste för skogsnäringen är att virket skall ut ser de kanske inte så noga på miljöpåverkan. 
Tidigare inlägg om körskador i skogen hittar du under gruppen skog