Dags att krypa upp på slakt(e) bänken på nytt, denna gång pga., bråck som besvärat mig en längre tid. Alldeles förlänge t.o.m enl. omgivningen. Att få mig till läkaren det har inte varit lätt och jag klarar inte ta ett blodprov i armen utan det vill snurra i huvudet.

Så jag har varit min egen läkare och trodde det handlade först om min dåliga mage sedan 70 – talet då jag bantade ner mig 25 kg felaktigt och fick magkatarr besvär som jag underhållit mestadels med självförvållande dåliga vanor och ovanor.

För några år sedan började jag känna smärta i ljumsken när jag cyklade och detta förklarade jag med det är väl en sträckning för jag är inte ofta ute och cykla bokstavligt. Smärtan i ljumsken gick över efter en stund också och det var inte alltid smärtan uppstod.

Men när jag för ca 1½ år sedan även började bli besvär med ”ända- lyktan” började jag ställa en egen diagnos på nytt att detta beror på rökningen och magkatarr. Beslöt jag mig att sluta röka och då tog det hus i ”helvete” då smärtorna blev ännu värre och gick omgivning på nerverna med dessa besvär mer än var jag själv märkte hävdas det.

Nu tillhör jag åldersgruppen där de s.k gubbaåkommorna brukar dyka upp gick jag till vårdcentralen i somras och där såg de snabbt hemorrojdbesvären. Men smärtan i ljumsken var lite mer mystisk så de tog mig på allvar direkt och skickade iväg mig omg på röntgen i semestertid då de misstänkte kanske även prostatproblem.

Så när semestertiden var över fick jag besked att det inte var prostata utan ett bråck och det var bara att välja vilken operation jag ville genomföra först. Då de påverkar varandra enl. läkarna tog jag hemorrojderna fört i sept. och nu är det dags för en operation av bråcket nu.

Sen återstår det att se om de hörde ihop och det går att leva ett mer normalt liv och omgivningen inte behöver känna att jag besvära dom.