Denna helg skall vi räkna våra vanligaste vinterfåglar vid fågelborden. Vilka har du sett:
När du räknat dessa så går du in på denna länk och rapportera detta
Koltrast
Fruktätare som gärna håller sig på marken. Honor och ungdomar är bruna. Foto: Marie Gillander
Björktrast
Trastarnas värsting, jagar gärna bort alla andra fåglar. Kön och åldrar lika. Foto: Marie Mattsson
Rödvingetrast
Sällsynt gäst, känns igen på sin röda sida och väl markerade ögonbrynsstreck. Foto: Daniel Pettersson
Sidensvans
- Bärätare som gärna kommer i flockar med sitt ”svirrande” läte. Foto: Marie Gillander
Stjärtmes
Håller ihop i små familjeflockar och kan samsas på samma talgbolle. Foto: Marie Gillander
Entita
- Brunare och trivs bättre i lövskog än liknande talltitan. Artikel om skillnaderna. Foto: Marie Mattsson
Talltita
Gråare, ljusa fält i vingarna, retsamt läte och föredrar barrskog jämfört med entitan. Foto: Gunilla Falk
Lappmes
Låter som talltita, men har brun ”mössa” och hittas bara i nordligaste Sverige. Foto: Gunilla Falk
Tofsmes
Nyfiken, tjattrig och med karaktäristisk tofs på huvudet. Foto: Erik Hansson
Svartmes
Blåmes
Talgoxe
Vanligaste fågeln vid vintermatningar med sitt svarta huvud och gulgröna kropp. Foto: Gunilla Falk
Nötväcka
Klättrar längs trädstammar, låter ofta ”tvätt” och är en riktig tuffing vid matningen. Foto: Erik Hansson
Trädkrypare
Tystlåten och svårsedd kilar den längs trädstammen innan den flyger till nästa. Foto: Erik Hansson
Nötskrika
Skränig och skygg nötälskare som håller ihop i små grupper. Foto: Gunilla Falk
Skata
- Kraxig och svartvit kråkfågel med färgglada vingar. Syns i Natursidan.se:s logga. Foto: Marie Gillander
Nötkråka
Utpräglad skogsart som gärna äter hela hasselnötter vid fågelborden. Foto: Johannes Rydström
Kaja
- Social kråkfågel som håller ihop i par och övernattar i stora flockar i städerna. Foto: Marie Gillander
Råka
Påträffas endast i de sydligare landskapen och Uppsala. Social och rätt ljudlig. Foto: Daniel Pettersson
Kråka
Intelligent fågel som sällan uppträder i större antal vid fågelbord. Foto: Johannes Rydström
Stare
Flyttfågel som ibland stannar vid fågelbord med sin vitfläckiga vinterdräkt. På bilden en stare i sommardräkt. Foto: Johannes Rydström
Gråsparv
Allt ovanligare, men trivs fortfarande i människans närhet. Honor mer grå-beiga. Foto: Marie Mattsson
Pilfink
- Kan förväxlas med gråsparv, beakta brun hätta och svart kindfläck. Foto: Marie Gillander
Bofink
Sveriges näst vanligaste fågel som oftast flyttar till kontinenten. Honor är brunare. Foto: Marie Gillander
Bergfink
”Fjällens bofink”. Uppträder i varierande antal. Honor är blekare. Foto: Daniel Pettersson
Grönfink
Typisk fröätare med stor, kraftig näbb. Honor med en blekare grön dräkt. Foto: Marie Gillander
Steglits
Färggrann, brokig fink som ser exotisk ut. Ungfåglar utan rött i ansiktet. Foto: Daniel Pettersson
Grönsiska
Utpräglad flockfågel, hörs ofta kvittrande när de anländer till fågelborden. Foto: Marie Gillander
Gråsiska
Huvudsakligen nordlig häckfågel som flockvis drar runt i jakt på föda. Foto: Gunilla Falk
Snösiska
Svår att skilja från gråsiskan, överlag ljusare och mer näpen. Foto: Daniel Pettersson
Domherre
En folkkär fågelbordsbesökare med sitt djupröda bröst. Honorna med grått bröst. Foto: Gunilla Falk
Stenknäck
Brokigt färgad med höga toner och kraftig näbb som kan knäcka körsbärskärnor! Foto: Marie Gillander
Gulsparv
Typisk jordbruksfågel som lyser upp alla fågelmatningar med sin klargula dräkt. Foto: Daniel Pettersson
Gråspett
Finns endast i norra halvan av Sverige och äter helst talg och späck. Foto: Johannes Rydström
Större hackspett
- Den vanligaste hackspetten på fågelbordet, uppskattar alltid talgbollar. Foto: Marie Mattsson
Rödhake
Hörs knäppa eller smattra i framför allt södra Sverige om vintern. Foto: Anki Hammar
Svarthätta