En sönderriven plastpåse ligger där framför mina fötter och jag befinner mig en bra bit från allmänna vägsystemet går det förvisso att köra hit där jag är väcker det min nyfikenhet, vem har kört ända hit upp för att slänga sitt avfall.

Jag var dock inte den förste någon hade varit där innan och snokat och vad får jag se om inte ett lik men väl ett

Käkben av något slags djur, någon som slaktat och grävt ner detta men inte tillräckligt djupt då det nu kommit upp i dager på nytt   

Inget spår från en hare är det inte fast det kan vara hund också kanske.

Fyndplats långt från bebygelse på en mindre skogsstig såg jag inga fotspår av människor. Spåren var inte dagsfärska utan hårdfrysta och vi har haft några milda perioder med regn tidigare och det fryst på emellan. Telefonen är 10 cm lång

Spår i snön, men frågan vem är det som gått här då började jag fråga runt och fick svar från en av mina vänner att detta bör vara en Ekorre. 

Någon har föreslagit Grävling också men då spåren dyker upp plötsligt och försvinner lika plötsligt har vi gemensamt kommit fram till Ekorre.

Linsskyddet är 6 cm i diam   så är det någon som har annat förslag hör av er

Det sägs att om vi hittar ett dött djur så skall detta anmälas till myndigheterna men i detta fall tveksamt

För att det skall vara meningsfullt att undersöka döda vilda djur krävs, för de flesta undersökningar, att kroppen är i gott skick.

En dött djur som legat ute ett eller ett par dygn i sommarvärme är många gånger alltför förruttnad för att en diagnos ska kunna ställas. Var denna förvisso djupfryst men den var inte dagsfärsk och var nästan tom på sitt innehåll

Ett våldsamt slagsmål inträffade här på farstutrappan i arla morgonstund. En kringstrykare dök upp här utanför och försökte tränga sig upp på farstutrappan men då gästen betedde sig störande motades den bort av inneboende vaktpersonal och det blev tassgemäng.
Detta hördes inne i huset och husse rusade ut och då tog strykaren till flykten och inneboende lillkatta kunde följa med in och rapportera vad som hänt.  

 
Ännu är det lite svårt att se vilka skadorna är då fortvarande mörkret bestämmer vad som går att se. Dock fattas ett antal blommor i en av blomlådorna på räcket.

Dessa ligger nedanför och går kanske att rädda och plantera om när det blir ljust ute.

Strykaren har dock inte gett upp då den har observerats i ljusdetektorn sken ett flertal gång efteråt går det inte att avblåsa faran över.

Döm själv var skulle du välja för sida den gröna sidan eller den något mindre aptit lockade sida fast kompisarna står på den andra sidan

En av de få bönder vi har i vår närhet har några ungdjur gående dels på hagmark och på andra odlingslotter

lyckades en av ungtjurarna smita över stängsel och gick där och betade i det gröna gräset som fortvarande växer.

Hade besökare här utanför igår på morgon som avslöjades av att plötsligt tändes belysningen här utanför. Lite av oväntade men förväntande och de kände nog på sig att de var inte välkomna då de försvann snabbt in i buskarna och nästa vecka lovligt byte här utanför går vaken älgko med kalv säker frågan är var höll tjuren hus för i förgår såg jag 3 älgar i omgivningen.

 
På min vandring i omgivningen fick jag dock inte syn på älgarna men ett rådjur fångades på bild dock höll den sig på behörigt avstånd från mig

Ännu en ny bekantskap ute i naturen fann jag på min senaste skogspromenad. Likt en jordfräs gått fram där i hagen och troligen ganska färskt också då jorden var inte riktigt torr i håligheten. Blev lite extraherad av tanken att springa på dessa som fräst runt där i hagen, samtidigt lite skärad också då det sägs de kan bli aggressiva också. Men nu var det inte ett värddjur utan endast spår av dessa och de verkade haft kul och de hade bokstavligt betett sig som svin och riktiga Vildsvin (Sus scrofa) är ett partåigt hovdjur tillhörande en närbesläktad eller till och med samma art som tamsvinet (Sus domestica eller Sus scrofa domestica). Artens ursprungliga utbredningsområde sträckte sig från västra Europa till Sydostasien. Vildsvinet introducerades sedan i Nordamerika, Sydamerika, Australien och på många öar och har därför idag en nästan världsvid utbredning.

Globalt är definitionen av ett vildsvin på många platser flytande då det i ursprungligen är samma art som tamsvin, även kallad gris. Tamsvin blir lätt förvildade, och vilda och tama svin runt om i världen parar sig med varandra och får avkomma. Indelningen grundar sig därför ofta på var populationen finns och vad man känner till om dess historia. Exempelvis kallas de vilda svinen på Nya Zeeland för Captain Cookers då de anses härstamma från svin som kapten James Cook tog med sig som gåvor till maorierna på 1770-talet.^[2] Ett annat exempel är vildsvin utplanterade i USA i början av 1900-talet. Dessa parar sig ibland med tamsvin som rymt från farmer och därför finns i Nordamerika ingen tydlig gräns mellan vildsvin och tamsvin.

En könsmogen hane kallas galt (äldre benämning orne) och är mellan 150 och 180 cm lång och 70 till 100 cm hög. Till längden ska läggas en ca 25 cm lång svans. Den könsmogna honan kallas sugga och är betydligt mindre än hanen. Galten väger upp till 225 kg medan suggan väger mellan 70 och 140 kg, det förekommer dock mindre suggor med blott en vikt på 40–50 kg^[3] En hona som ännu inte fött några kultingar kallas gylta.

Vildsvinets borst är mörkgrå till brunsvart och båda könen har uppåtböjda betar – galtarnas är avsevärt större än suggans. Vildsvinet har ganska dålig syn (dock inte så dålig som ryktet säger) men en god hörsel och ett extremt bra luktsinne. Svinen kan känna utvalda lukter på 8 till 11 kilometers håll (5 till 7 engelska mil).^[4]

Det finns rapporter från omvärlden om hybrider mellan vildsvin och tamsvin som vägt långt över 300 kg, och några fåtal exemplar som nedlagts har vägt omkring 400–500 kg. Ett av dem fick på grund av sin storlek det sensationstörstande namnet Hogzilla. En annan exceptionellt stor nedlagd gris kallades, lika fantasirikt, för Hog Kong.

Vildsvin kan uppnå en ålder av 30 år.

Vildsvin är sociala djur och lever i flockar, oftast några honor med sina ungar. Hanarna lever ensamma och är välkomna i hjorden endast i parningstider som pågår från oktober till januari.^[3] Efter en dräktighetstid på ca 115 dagar föder honan vanligen 5–6 kultingar (ibland 8–9, väldigt sällan upp till 15) i en grop. Hur ofta suggan blir dräktig beror till stor del på tillgång på föda och hur klimatet ser ut. I områden med gynnsamma förutsättningar kan en sugga få två kullar per år, vanligast är dock en årlig födsel kring mars månad.^[3]

Då nya kultingar föds lämnar de ettåriga hanarna flocken för att bilda en egen galthjord där de sedan lever i som mest två år. Efter detta skiljs de åt och svinen går över till att leva ensamma livet ut. Detta med undantag för parningsperioderna då de tillfälligt lever ihop med en annan flock, dock underställda ledarsuggan som styr sin flock.^[3]

Vildsvinet är normalt nattaktivt^[3] men kan om det lever ostört vara aktivt och leta föda även på dagen. Ofta tar det sin daglega i en tät granplantering eller i våtmarker i närheten av odlad mark. I regel är vildsvinet extremt skyggt men det går inte att uttala sig globalt om detta, då vildsvin även omfattar förvildade tamgrisar eller vildsvin med stor del tamgrisgener, vilka är mycket mindre skygga för människan.

 

Vildsvinet tillhör de partåiga hovdjuren (Artiodactyla).

Vildsvin är allätare^[3] men 90 procent av deras föda består av vegetabilier. När de letar föda gräver de med trynet i marken och "bökar" upp jorden, ofta efter ek- och bokollon som är favoritmaten. Annan föda är majs, ärtor, potatis och spannmål, mask, möss, orm, rötter, bär och svamp. De äter också vattenväxter, as och ibland sopor.

Under letandet efter mat orsakar vildsvinen ofta skador för lantbruket, medan de samtidigt anses kunna vara till fördel för skogsbruket då de äter upp ansamlingar av skadeinsekter såsom barkborrar och bidrar till markberedningen genom sitt bökande. Därför är vildsvinet ett uppskattat vilt i skogarna i bland annat Tyskland och Tjeckien där det till och med utfodras av skogsägare och jägare. Dock jagas de hårt i ren jordbruksbygd då de bökar i åkrarna och förstör. Till skillnad från övrigt klövvilt angriper inte vildsvinet gran- och tallplantor och gör därför inte skada som till exempel älg och rådjur. Sammantaget kan man säga att vildsvin gör stor nytta i skogen och är lönsamt att ha för skogsägare och jägare men förstör på åkrarna för lantbrukare.

Generellt kan man säga ganska lite om vildsvinets skygghet eftersom olika populationer beter sig olika, bland annat beroende på hybridisering med tamsvin. Vanligtvis undviker de bebyggelse och flyr så fort det känner lukten av en människa.^{[källa behövs]} I vissa områden där bestånden är stora observeras vildsvin nära människor och till och med inne i samhällen. Det finns fall där ett skadat vildsvin har anfallit människor då det blivit trängt.^[10]