Varit ute på min vanliga skogspromenad och plötsligt ser jag stora spår i snön som var frusna så det var inga dagsfärska. Frågan är dock vilket djur har gått här fram. Jag hade gått några meter in på skogsvägen när jag la märke till dessa spår som går åt söder.

Jag följde spåren utan att direkt leta och plötsligt så var de borta och jag vände och ser då spåren går åt norr istället och dessa dyker plötsligt upp på skogsvägen.
Jag upptäcker samtidigt också stövelspår som verkar se ut som någon gått fram och tillbaka vilket då gör mig ännu mer tveksam var är det för spår av djur jag ser. Varg tänker jag p.g.a 4 klorliknande spår men sen kan det vara en större hund Schäfer  

På en av mina promenader fick jag se något på avstånd som låg där mitt på vägen och dess närmare jag kom såg jag.  

En ekorre brun så grann och yvig svans

Om det var en bil eller var det något annat som tog ekorr´n liv låter jag mig vara osagt

Men trotts att den troligen hade bråttom över vägen så kom den inte så långt.

Hade det räckt med att han hade stött sitt lilla ben hade den kanske klarat sig men nu var det ryggen som tog stryk (se bilder)

Återigen fick jag se något där ute på kalhygget som tilldrog mitt intresse

Detta var grynningstid så det var först lite svårt att se men snart såg jag en Älg som stod där och åt gräs.

Pratade med en av jägare som har jaktmark bakom där älgen står innan jul om han sett några djur senaste tiden när han varit ut på jakt och fick som svar att han inte sett några på flera månader här omkring.  Inte jag heller men nu har jag sett en i alla fall

Under en skogspromenad kan man råka ut för mycket som man kanske inte förväntar sig komma i sin väg

Denna tur där uti skogen var på nya okända marker dessutom, då de öppnat på skogsstängsel som omgärda stora skogsarealer i vår närhet.

Det går inte att klaga på framkomligheten nästan spikrak väg.

Runt dessa växer det både tätt som gallrade skogsbestånd

På marken hittar jag spår av skogen konung

Plötsligt så står det något framför mig på avstånd lite skakig blev jag var det skogens konung månntro

När jag närmade mig ser jag det är ett kreatur och närmare ser jag en tjur stå och stirra på mig och jag stirra tillbaka

Efter en stund tröttnar dock den på att stå där och stirra på mig och ger sig iväg in ibland träden.

Att finna ett kreatur ute i skogen långt från bebyggelse är självklart inte normalt förstod jag att denna måste gått över stängsel och gett sig ut på villovägar och ägaren har inte hittat den.

Även om jag var ute på nya jaktmarken så visste jag att fortsätter jag vägen bör jag komma ut någonstans mellan Hajom och Fotskäl där finns bondgårdar där någon bör veta vems djur det är. Problemet var dock jag skulle befinna mig ännu längre hemifrån om jag inte går samma väg tillbaka.

Hittade till slut ett hus där det fanns hemmavarande folk i och fick besked att det rymde djur i september och ett djur kom inte hem eller hittades. Lovade vederbörande mig att kontakta bonden för att jag meddelade att var jag såg djuret senast

Räven raska inte över isen men väl över fältet stryker den omkring här i trakten fast denna verkar mest vara lite nyfiken, bortkommen och lekfull

Senast jag såg räv här i trakten var i mars månad är detta kanske en avkomma från den och att livet i skogen går vidare blev den en fin avslutningsbild på sommaren då denna räv dök upp en av de sista dagarna i augusti

Hemmavid så sitter jag på farstutrappan och ser de gå ute på kalhygget

Borta så hade jag de utanför stugknuten Ko med 2 kalvar om det sen var närheten som avgör storleken för var stora de var

När vi ändå var där uppe i Mittådalens sameby i Härjedalen så passade vi på att fika och vem dyker träffar vi där om inte Jon Henrik Mario Fjällgren personligen.

    
Bygdens store son som blivit rikskändes. Fast egentligen skulle Jon inte varit hemma denna dag då han skulle upp till nord Norge idag blev det verkligen en överraskning när Jon dök upp på farstutrappan hemma hos sig och rusade ut i bilen med en väska var hustrun snabb som en vessla då hon blev eld och lågor och vi lyckades fånga honom för en bild  

Vad är det nu för speciellt med denna Fjällgren som till vardag en renskötare och bor Mittådalens sameby i Härjedalen. Jon:s mamma driver en souvenirer bod och ett café och hans pappa vet jag inte var han sysslar med men en pratglad herre då vi satt bredvid honom när vi fikade. Föräldrarna driver två st. souvenirer butiker utöver den i Mittådalen även en inne i Funäsdalen och det var där vi först på förmiddagen fått vetskap att Jon var i hembygden men var på språng.

Så egentligen var det, det där att plötsligt händer det. Vi hade bestämt att köra ut en sväng upp till

Flatruet ett lågfjäll i nordvästra Härjedalen och dit kommer man via Sveriges högst belägna landsväg.
Strax innan ligger Mittådalen i Härjedalens kommun och Ljungdalen i Bergs kommun. Fjället ligger i Storsjö socken.

  
Då vi varit där ett flertal gånger brukar vi stanna till i Mittådalen för ett besök i butiken. Fast första gången vi var i Mittådalen fanns det caférörelse i same miljö där vi köpte renskavmackor och kaffe och detta var många år sedan och vem vet kanske drev denna rörelse kanske av familjen Fjällgren.

Idag så är same rörelsen nedlagd men som sällskapsdjur finns det en livs levande ren att klappa gående som huskatt   

Att få se och uppleva skogens djur är för många få förunnat då det är ofta unika tillfällen som de dyker upp framför en.

Så var fallet fast det är inte första gången jag får se älg på kalhygget, som börjar växa igen av björksly, stod plötsligt där en älg en kväll och solen lyste på den.

Nu är det ca 200 m dit den stod och när jag zoomade blir bilderna jag får lite suddiga, men var ser det är två st. Nu var det inte skogen konung som visade sig utan det vara drottningen själv med en kalv, fast om det är en prins eller prinsessa vet jag inte