Den var inte hög eller stor och det var nog mer tur att jag inte trampade på den. Kröp på alla fyra för att försöka komma i samma nivå som den och får en fin bild. 
Efteråt nöjd så jag beskar den lite också för att få fram lite mer nyanser, då börjar jag fundera kanske skulle rätta upp bilden fast originalet stod inte rakt. Vad tycker du? 

Små saker i naturen som knappt syn om vi inte tittar nedåt, men ofta går vi dessa lätt förbi. Den reagerar för minsta lilla rörelse och ljus men den lätt sig fotograferas 

Men vilken art vet jag inte

Mark 50 år men något slåttergille har vi inte sett till, men kanske var det klart till halvelva kaffet som de sa förr.

Helt enl syftet med denna plats slår de gräset bara en gång om året. Vem som var lieman och räfserska vet vi inte även om vi kan ha våra misstankar och kanske i dagens könsneutrala samhälle kanske vi inte skall säga vilka var det var könsneutralt Parkförvaltningen.

Fast lie har nog inte använts i alla fall inte vid kantklippningen ser vi trimmerspår har de gjort ett bra jobb.

Oavsett platsen får många tycka vara misskött men detta är helt fel då det är avsiktligt som gräs främst kanske ogräs av mycket skilda arter och växter skall illustrera ängs och hagmark. Dock så mycket slåtter blev det inte mer än en lite stack som inte räckte till en ”Hyssnastolle” som är ett annat sätt att torka hö i dessa trakter. En ”Hyssna stolle skall visst bestå av fyra krakar med en spänd tråd emellan där gräset hängs upp för torkning.

Nu blev det inte så mycket utan det blev en rundhässja som visar visuellt och denna stack brukar få vara kvar tills naturen gör sitt.

Platsen i sig själv är speciell och det är lite synd att den inte uppmärksammas och uppmärksammas då intresset för den verkar vara NOLL När jag kolla informationslådan ligger där mögliga informationsbroschyrer som nog ingen intresserar sig för.
 
Annars finns där bra informationstavlor så kanske denna låda skulle ersättas med ett insektshotell till på platsen

Här står hon, Väverskan, i sin hagmarkslika omgivning i centrala Kinna. Hon bär sin vävlott på axeln, på väg till förläggaren för att få sin lön och för att hämta garn till nästa beting. Hon - en tidlös gestalt - symbol för tusentals vardagliga kvinnor som genom århundraden, med sitt arbete, bidragit till skäliga livsvillkor för bygdens befolkning. Ur Väverskans yrkesskicklighet, noggrannhet, idoghet och gedigna arbete har känslan för färg och form samt kvalitet för textila produkter vuxit fram och förvaltats.
BRITT-MARIE JERN Väverskan, brons 1982, Kinna bibliotek, Boråsvägen 40 Kinna

Ett kärt besök vid min lilla vattenoas som det speglar sig i sin glans var dag och jag njuter.

Ser ut att vara gott om lingon detta år eller så är det jag som haft tur att ser dessa. Plocka blir det inget av.

Jag hör ofta gäss som kommer flygandes över farstutrappan nu på sensommaren väster ut. Vad jag dock inte visste om att de samlas uppe i Ringsjön. Så när jag senast kom gående och fick se dessa simma ute i den östra Ringsjön var det lite av en ha,ha upplevelse. 
Stod först länge vid badplatsen och studerade och fotograferade, Sen gick jag över till andra sidan till grillplatsen och satt där en bra stund och studerade dessa. Jag noterade att de simmade lugnt bort från mig i sydlig riktning. Beslöt jag mig följa dessa och se vad som händer. 
Då vänder sig alla och börjar simma norr ut som de höll mig under uppsikt och hade mig på behagligt avstånd. Så följ fotografierna så går du samma väg som jag   

Det där med att inte fotografera i autoläge har sina konsekvenser. Nog såg det bra ut så jag tog ett flertal foton så jag fick se ett 50 tal gäss framför mig- Men det blev "skitkort" eller skall jag som betraktare se det lite annorlunda. 

 
Den kritiske betraktaren undra vad hade jag för inställningar 1/30 f 6,3 ISO 200 vilket var helt fel kunde jag konstatera senare.

Fast när jag i datorn sen ser tycker jag mig se fotografier som likna ett skissfoto under framtagning.

Du ser som betraktare vad det förställer 

Eller så vill betraktaren inte se något 

En allt vanlig syn i vårt skogslandskap att här bodde och brukades jorden en gång idag börjar skogen ta över runt omkring. Dock så är denna en plats som är uppröjd och muren får står där och visa upp sitt forna tider i dagsljuset