Inlägg publicerade under kategorin Nostagi o samlar objekt
Julpyntet lite ute på det stora godset. En av våra tidigare grannar snickrade ihop ett mjölkbord av överblivet virke. Fyller sin uppgift, men eftersom grannen flyttade och den övergav tyckte jag skulle underhålla den lite med en liten ljuskedja jag fått över. En adventsstjärna likaså och lite granris, några kulor får duga
Svärfar dog för 20 år sedan och av honom så har jag som minne en tomtegris vill jag mer kalla den som troligen han själv gjort någon gång. Det finaste brukar man sätta på bordet sägs det
Eller kanske mer trollet har den hängt med nu i flera år. Stått på olika platser och väder och vind har gjort sitt och präglat utseendet med åren också
En bondgård utan höns några söta höns och en galande tupp – låter inte det som en riktig lantidyll!
En skock höns som fick picka fritt, jo det hände någon gång de gick fritt men ofta fick de vara i buren lyckades höken eller räven komma sno en höna ändå
En galande tupp som jagade en varför har jag förträngt så även om du bor eller inte bor på landet låter jag det bli ett minne och ingen dröm jag sträva efter men det är barndomsminne jag fortvarande kan se framför mig
Ett besök i Stensjöby var lite som att komma hem på något sätt fast det var på andra sidan det småländska höglandet jag var och själv uppväxt på den västra sidan av Småland fanns det likheter som fick mig att bli för stunden gripen av platsen och omgivningen. Skall försöka förmedla mina tankar samtidigt som jag visar foton jag tog vid besöket under veckan börjar jag med den officiella delen som finns på webben om byn
En välbevarad ålderdomlig by i Döderhults socken,. Under veckan kommer jag att vi nära Oskarshamn. Med sina röda stugor, små inägor, beteshagar och ändlösa gärdesgårdar ger byn en föreställning om gamla tiders jordbruk i den småländska skogsbygden. Husdjur av gamla raser förstärker bilden. Detta är både Vilhelm Mobergs och Astrid Lindgrens landskap, flera scener ur Barnen i Bullerbyn är tagna i kulturlandskapet och vid sjön Stärringen.
Byn hölls inom samma släkt från början av 1700-talet till 1960 – i sju generationer. När byn var som störst hade den 176 invånare. På 1940-talet blev jordbruket mindre lönsamt och byns öppna marker växte igen. 1945 och 1951 lades byns två sista jordbruk ner. Men en av dem som var född i byn – Erik Stensiö, professor i paleontologi vid Naturhistoriska riksmuseet – lyckades skapa ett intresse för byn så att den unika miljön kunde räddas. Större delen av byn köptes in 1963 av Vitterhetsakademien, med hjälp av en frikostig donation från Gunvor och Josef Anérs stiftelse.
Som en bit levande historia finns nu det restaurerade Stensjö. Arbetet tog trettio år och det är den mest omfattande restaurering av ett kulturlandskap som någonsin gjorts i Sverige. I dag pågår underhållet hela tiden och marken hävdas genom bete och åkerbruk precis som i en levande by. Jordbruket är så långt möjligt ekologiskt. Det utgår från gamla traditioner men bedrivs med moderna maskiner. I byns hagmarker betar ryafår och hornlösa rödkulliga kor och vid hönshuset pickar skånska blommehöns. Här kan man vandra omkring och njuta av årstidernas växlingar. Det gamla kulturlandskapet med sin unika mångfald av växter och djur förs vidare till nya generationer.
Vad skulle trafikverket säga om denna barnstol skulle dyka upp på marknaden på nytt. Men denna fanns i verkligheten faktiskt och livsfarlig men så tänkte de inte förr utan detta var praktiskt. Barnet kunde se framåt och inte ett ryggstöd som idag. Att barnet flög som en vante framåt det tänkte de inte på.
Fred i familjen Flinta kommer jag osökt att tänka på när jag ser denna bilbricka som sattes på fönsterlisten.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | |||
13 | 14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
|||
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
|||
27 |
28 |
29 |
30 |
31 |
|||||
|