Inlägg publicerade under kategorin Fåglar

Av Bengt Bertilsson - Måndag 10 dec 06:00

Tidningen Land har på sin webb lagt ut tips om att mata våra vinterfåglar och samtidigt visa vilka de är på länken 10 fina fågelgäster här under eller saxad för bloggläsare av Farstutrappan 

 

10 fina fågelgäster – och deras favoritmat

Att mata fåglar på vintern är ett fantastiskt sätt att komma nära naturen. Här får du veta vad några vanliga och några ovanliga gäster gillar att bli bjudna på.

 Talgoxe.
Talgoxe. FOTO: kenneth johansson

Talgoxen vill äta:

Från vildmarksskog till stadsparker i hela landet. Gillar det mesta som serveras, särskilt talg, nötter och andra riktigt feta saker. Hanen har bredare svart bröststreck. Cirka 2,5 miljoner par.

 Blåmes.
Blåmes. FOTO: kenneth johansson

Blåmesen vill äta:

Från skog till park i hela landet, men sällsynt i nordväst. Vigare och kvickare än talgoxen, men med samma matvanor. Könen nästan lika, men honan något mattare blå. Cirka 700 000 par.

 Pilfink.
Pilfink. FOTO: ibl

Pilfinken vill äta:

Götaland, Svealand och Norrlands kust. Häckar i människans närhet. Äter det mesta, men hellre frön än rent fett. Könen lika, med varmt brun hjässa. Drygt 400 000 par.

 Grönfink.
Grönfink. FOTO: ibl

Grönfinken vill äta:

Hela Sverige, men ovanlig i norr. Ingen storskogsfågel direkt, men annars i de flesta marker med träd och buskar. Gillar solrosfrön och hampfrön. Honan gråare än hanen. Cirka 650 000 par.

 Nötväcka. Nötväcka. FOTO: ibl

Nötväckan vill äta:

Götaland och Svealand. På spridning norrut. Mest lövskog och parker. Älskar frön och kan ta flera i näbben och sedan gömma dem. Hanen något mörkare rödbrun bak på underkroppen. Knappt 200 000 par.

 
 
 Domherre, hona och hane. Domherre, hona och hane. FOTO: kenneth johansson

Domherren vill äta:

I skog i hela landet. Syns mer på vintrarna när de kommer fram till matningar, där de helst äter frön. Bara hanen har det lysande röda bröstet, där honan i stället är elegant gråbeige. Knappt 400 000 par.

 Grönsiska. Grönsiska. FOTO: kenneth johansson

Grönsiskan vill äta:

I skog i hela landet. Äter frön från automater och från marken. Hanen vackert gröngulsvart med svart hjässa. Honan något mattare. Kommer vissa vintrar i massor till matningar. Drygt 800 000 par.

 Svartmes. Svartmes. FOTO: ibl

Svartmesen vill äta:

Barr- och blandskog i hela landet utom längst i norr. Äter frön, nötter och fett. Liten och söt. Som en dämpat färgad talgoxe. Könen lika. Karaktäristisk vit fläck i nacken. Cirka 400 000 par.

 Steglits.
Steglits. FOTO: ibl

Steglitsen vill äta:

Vanligast i slättbygder i Götaland och Svealand. Skog, dungar, parker och trädgårdar. Äter frön, gärna från vinterståndare. Könen lika färggranna, med typiskt rött ansikte. Minst 16 000 par. Ökande.

 Stenknäck. Stenknäck. FOTO: ibl

Stenknäckan vill äta:

Löv- och blandskog, främst i Götaland och östra Svealand. Äter frön, gärna från marken. Könen snarlika, men hanen mörkare på vingarna. Extremt kraftig näbb. Minst 17 000 par. Ökande.

Läs också: Tål fåglar salt och margarin? Experten reder ut

Bra fågelmat

  • Jordnötter. Mycket energirikt. Använd jordnötsmatare med nätrör där fåglarna hackar sönder nötterna.
  • Solrosfrön. Mycket energirikt. Med skalade frön slipper du skräpet på marken. 1 kg skalade motsvarar ungefär 2 kilo oskalade. Svarta och strimmiga solrosfrön är lika bra. Möjligen kan fåglarna tveka inledningsvis om du byter.
  • Hampfrön. Mycket energirikt och extremt populärt bland de flesta fåglar. Ganska dyr lyxmat som går åt fort.
  • Äpple. Hela eller halva som gärna kan sättas på taggar och spetsiga grenar i stället för att läggas på marken.
  • Talgbollar. Gör gärna egna. Ta bort plastnäten från köpebollar, så att de inte hamnar i naturen.

Läs också: Så gör du egna talgbollar till småfåglarna

ANNONS
Av Bengt Bertilsson - Lördag 1 dec 06:00

Fågelmatningen är igång och vinterfåglarna börjar visa sig och stod jag still så flög de till automaten och jag kunde fotografera dom.

               

ANNONS
Av Bengt Bertilsson - Söndag 18 nov 06:00

Var ute på en sedvanlig promenad, plötsligt så hör jag en "pjodde" sjunga ovanför mig. Stod en stund och försökte lokalisera var den satt.

 

Detta var inte lätt, såg ingen där uppe och den sjöng och sjöng och jag blev mer och mer frustread. Men plötsligt gick en meter och där uppe ser jag något

 

Halvskumt väder grådisigt så allt ser grått ut tog jag några steg till och zoomade in så mycket det gick

   

Visst ett tränat öga ser vad det är för "pjodde" en hackspett men det krävdes att jag råkade trycka på ISO knappen så fick jag en bild så det syns bättre fast fotot är felexponerat.
 

Redigera jag lite så blir det mer tydligt 

 


Av Bengt Bertilsson - Måndag 15 okt 06:15

En kustfågel har börjat dyka upp i våra insjöar och vattendrag. Sett de i Viskan Lekvard och nu även i ena Ringsöarna och räknas som invasiva arter i Sverige

     


Skarv


Skarv
 
Latinskt namn Phalacrocora´cidae


Skarven är en sjöfågel som tillhör släktet pelikanfåglar. Det finns flera olika sorters skarvar, bland annat storskarv, dvärgskarv och toppskarv. Skarven har länge varit ett hatobjekt bland svenska fiskare. Fiskarna hävdar att skarven äter upp all fisk. Skarven är egentligen inte en ny art, dock har underarter som toppskarven kommit till Sverige på senare tid. Antalet skarvar har ökat kraftigt under senare tid och har tack vare det nästan blivit som en ny art.

Storskarven
Storskarven häckar främst på ostkusten och i vissa insjöar i Skåne. Den är vanligast på sträckan mellan Blekinge och Uppland.  Fågeln är i huvudsak svart, näbben är ljus och halsen har mer eller mindre ljusa nyanser. Storskarven har en längd på 77-94 centimeter och ett vingspann på 121-149 centimeter. Storleken skiljer sig ofta från individ till individ, det är vanligt att honorna är mindre. Storskarven har långa, runda och breda vingar och lång stjärt vilket gör den lätt att känna igen. Vingarna är placerade något bakom mitten på kroppen. Halsen är lång och upplevs tillsammans med huvudet som kantigt.

Storskarven är ett flockdjur. De flyger ofta tillsammans i V-formationer eller linjer. Storskarven flyger helst nära kustenoch gärna högt upp då de är i flock. Enskilda individer flyger nära vattenytan.

Precis som många andra fågelarter ser skarven annorlunda ut som ungfågel och vuxen. Som vuxen i praktdräkt är skarven svart. Om man tittar nära på en skarv, vid bra ljus, ser man att skarven är blå-grönglänsande på magen och halsen och att ovansidan är i bronsglans. Den är gul under ögat med bakomliggande vit strupe och kind. Då skarven inte har praktdräkt är den svart och de glansiga färgerna har övergått till mattare toner.

Som juvenil är skarvens fjäderdräkt brunsvart. Undersidan är, beroende på individ, olika mycket vit. Undersidan kan se mörk ut med ljusa partier. Då skarven blir äldre försvinner de ljusa partierna. Näbben på en juvenil är ofta gråaktig.

Toppskarven
Toppskarven häckar i flock på klippavsatser. Den är vanlig i väst Europa men den blir allt vanligare i Sverige då främst vidvästkusten. Den har under en tid varit vanlig på västkusten under vintrarna. Men på senare tid har allt fler toppskarvar även börjat häcka på västkusten. Toppskarven är mindre än storskarven. Den har en kroppslängd på 68-78 centimeter och ett vingspann på 95-110 centimeter. Förutom storleken är en markant skillnad mellan toppskarven och storskarven deras olika sätt att flyga. Toppskarven har en annan flygsiluett. Kroppen är bukig medan storskarven är mer jämngrov. Toppskarvens tyngdpunkt ligger baktill, den har en tunn näbb och en brant panna. Detta ger huvudet ett skraklikt[1] utseende.

Toppskarven är inte lika benägen som storskarven att flyga i flock. Men om de flyger tillsammans är det ofta i löst sammansatta flockar. Toppskarvarna flyger oftast och helst över vatten och väldigt sällan över land.

Som vuxen är toppskarvens praktdräkt svart med en svagt grönglänsande fjäderskrud. Denna skarvart saknar de ljusa delarna på huvudet som storskarven har. Mungiporna är gula och toppskarven har en ljus haka under vintertid. Den unga toppskarven är jämnt brunfärgad utan några fläckar på undersidan. Som juvenil har den ibland ett vitt streck över sin vinge vilket ger klar kontrast mot annars mörka skuldror och pennor. Även toppskarvens fjäderdräkt mörknar då den blir äldre.

Frågeställningar angående arten:

  • Hur har den nya arten anpassat sig rent fysiologiskt?

  • Hur påverkar den nya arten det naturliga ekosystemet?

    Ekosystemet på land, där skarven häckar, ändras. Deras frätande avföring gör att få växter kan överleva i en skarvkoloni. Ofta när de häckat i träd så dör träden efter några år och de får börja häcka på marken. När en skarvkoloni har övergivits sker en snabb tillväxt av växter som tål att växa i hög kvävehalt, till exempel hallon. Även småkryp trivs i denna miljö. Vad gäller ekosystemeffekter i havet så äter skarven ungefär 500 gram fisk per dygn. En koloni kan bestå av över 1000 skarvpar. Det vill säga, skarvarna äter ganska mycket under en häckningssäsong. Vi har försökt jämföra skarvens föda med provfiskeresultat men eftersom skarven ofta äter små fiskar så som spigg vilka blivit vanlig på kusten. Dessa fastnar inte i näten vi provfiskeresultat, så är det svårt att avgöra vilka ekologiska effekter skarven har. Det kanske är bra att skarven äter mycket spigg eftersom spigg äter abborre rom. Eller så är det mindre bra för att spigg bär på en massa parasiter som genom skarven kan öka i antal och skapa hälsoproblem för andra fågelarter.

Hur/varför kommer de nya arterna till Sverige?

Fynd från skarv i Sverige är inte äldre än från 1800-talet, Under slutet av 1800-talet utrotades skarven i Östersjön eftersom de ansågs äta upp all fisk och var ett problem för fisket, 1909 fanns inga skarvar kvar i Sverige, 1920 skyddades skarvar i flera länder runt Östersjön, 1938 etablerades en koloni i Danmark, 1948 etablerades en koloni i Sverige i Kalmarsund. Sen dess har de ökat i antal exponentiellt. Eftersom de är en art som lätt anpassar sig så kan de också snabbt spridas. Nu häckar de längs hela Sveriges kust.


Av Bengt Bertilsson - Fredag 5 okt 06:00

Satt på min farstutrappa och njöt av solskenet när en Rödhake dök upp framför mig ganska oskygg lätt den sig fångas på foto

       

Av Bengt Bertilsson - Måndag 20 aug 07:36

En skitfråga kan tyckas men när jag sen funderade på detta så slog det mig att fåglarna i östra Ringsjön har en sten som toalett och de använder/använt inte några andra stenar.

       

Av Bengt Bertilsson - Måndag 20 aug 06:00

Vid besöket uppe vid Ringsjöarna i juni månad  noterade jag flera fåglar och vid återbesöket nu i augusti såg jag dessa

   

Men de kan skita ner också i omgivningen verkar de haft en egen toalett då detta återfinns bara på en sten 

   

Av Bengt Bertilsson - Söndag 15 juli 06:00

Trotts vattendragen torkar ut så finns det vatten på några platser och där detta fina svanpar visar upp sina ungar

 

Först såg vi inte svanungarna utan bara herr och fru svan, men plötsligt så simmar två små kritvita ungar upp bredvid

   

 



Presentation

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ farstutrappan med Blogkeen
Följ farstutrappan med Bloglovin'

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se