Har ni fått julkort detta år?

Om inte kan det bero på att de inte är skickade men de är inköpta.  Gekås i Ullared har börjat plocka fram julsakerna och för 50 öre stycket passade vi på att köpa några.

Undra var de kostar i år att skicka för detta brukar bli kostsamt då vi fortvarande skickar julkort men numera blir det främst till barnbarnen så de vet att det finns ett annat sätt än SMS och mail att skicka julhälsningar/meddelande mellan varandra. Sen få vi se om detta ger några svarskort från dessa

Om 5 månader firar vi jul och jag hittade hans släde på loftet och när jag såg den förstår jag att här har nissarna att putsa innan den är klar

I dag är årets längsta dag Klockan tickade öronbedövande – ändå rörde sig aldrig visarna. Affärerna, biograferna, restaurangerna – allt var stängt och tomt och tyst. Det var på den tiden långfredagen var årets längsta och tristaste dag.

Detta läste jag i AB och visst minns jag detta och kan tänka på att det har hänt en hel del på 50 år för i dag är det som vilken helgdag som helst för de flesta

"Påskrea pågår! Vi öppnar 10 på långfredagen" skriker den stora elektronikjätten ut i sitt mejl.

Påskrea?

På långfredagen?

För inte så länge sedan hade det varit en omöjlig kombination – och även nu är det väl en och annan som höjer på ögonbrynen.

Inte ens Saltkråkan

I morgon är det långfredag och förr var det en dag av lidanden – vi skulle alla lida för att Jesus korsfästes och dog för våra synder – lika mycket som vi skulle fira att han uppstod på påskdagen.

På 60-talet, när jag var liten, var långfredagen verkligen lång – det var den dagen på året när klockan släpade sig fram och dygnet tycktes ha minst 48 timmar.

Det fanns inget att se på tv – det fanns det knappt i vanliga fall heller, men den här dagen var det ännu värre.

I den enda kanalen som fanns var det gudstjänst.

På långfredagen visades ingen "Saltkråkan", ingen "Familjen Flinta" eller Lucille Ball i "Lucy show", ingen  "Humle och Dumle", inte ens Ria Wägner fick vinka i tv den här dagen.

I radion spelades psalmer.

Alla restauranger, biografer, affärer, ja, precis allt var stängt, till och minsta godiskiosk.

Det var till och med förbjudet enligt lagen – ända fram till 1969.

Äta salt fisk

Några datorer fanns inte och inte var det någon som ringde den här dagen heller.

Det var liksom ingen som hade något att säga på långfredagen.

Tyst tassade man omkring inne – eller pysslade planlöst med något, medan visarna på klockan knappt rörde sig.

Det var knappt så man fick gå ut – och det var knappast någon mening heller, eftersom det av någon outgrundlig anledning alltid var grått och rått och ännu tristare ute.

Det känns som om det regnade varenda långfredag.

Det var först framåt eftermiddagen, när middagen närmade sig, som det lättade – och påskafton, med godis och champis eller pommac och ägg och prinskorvar kändes plötsligt inte längre lika ouppnåelig.

Och ännu värre var det förr.

Då skulle man vara svartklädd, äta fisk, helst salt, som sill och kabeljo – och undvika mjölk.

Att inte ha grädde i kaffet på långfredagen var för många en självklarhet.

Aga husfolket

Och påskriset, som vi nu tycker är så fint med sina fjädrar och pynt, det skulle husfadern aga sitt husfolk med – och det är också skönt att slippa.

Numera har det mesta luckrats upp.

Gudstjänsten i tv har fått sällskap av trav, "Fåret Shaun", "Let's dance" och "Snabba cash".

De flesta affärer och restauranger har öppet som vanligt, folk flyger och far, kollar fotboll, spelar golf – eller har fest.

Det går lika bra att skratta den här dagen som alla andra dagar – och klockan tickar på i samma takt som vanligt.

Det kan till och med, eventuellt, hända att det inte regnar ute.

Det är ganska skönt med långfredag.

Det känns som en dag när det är ok att lata sig lite – men lida behöver man ju inte för det.

Eller?

Men påskrea?

Där går nog gränsen.

Om en vecka är det julafton och då skall den stå där i sitt hörn kläd och fin och lysa upp vår tillvaro. Förr var det ett stort projekt det där med julgran. Först skulle jag ut och leta julgran i skogen och detta kunde ta tid innan man fann den där fina granen som så ofta stod på andra sidan rågången till den man frågan man kunde få ta en gran.

Så med åren fick man allt fråga ett flertal av skogägarena här omkring om lov. Detta var inga problem utan alla sa ja. Det där man alltid sa ingen jul utan stulen julgran är mer en skröna fast det har som sagt kanske varit på fel sida gärdsgården någon gång.

Väl hemma fick den stå utanför några dagar ibland upp till en vecka för det var först max helgen innan julafton som den skulle in förr när jag var mindre var det dagen innan julafton om granen skulle in.

Men när vi köpte en s.k plastgran så har det blivit ännu tidigare och den har kommit upp en vecka innan  

Vi är kanske inte lika traditionsbundna längre men visst saknar jag den där med att lägga en sockerbit i julgransfoten är ett minne blott

Souvenir flagga Hälsingborg i tyg mått 31 * 15 från 1960 – talet

Notera stavningen Hälsingborg, stavning mellan 1912 och 1971 därefter stavas det Helsingborg

Motiv utsikt från Kärnan över hamnen. Motiv 2 vy sett upp mot Kärnan upp mot Kärnan Motiv 3 staty hamninloppet

Souvenir flagga Kronborg Helsingör i tyg mått 27 * 13 från 1960 – talet

Kronborg Slott i Helsingör där Shakespeare's Hamlet utspelade sig. Slottet är med på Unescos världsarvslista

Souvenir flagga från Kullens Fyr i tyg 31 * 17 från 1960 – talet

Souvenir flagga Svinesund av tyg mått 31*17 från 1960 – talet

Gamla Svinesundsbron