Solen lyser rakt i fejset.

En ilsken blåmes satt och stirrade på mig och blicken sa mig när ska du fylla på fröautomaten. Fyllde på i måndags 2 liter detta är uppätit. Bofinken sjunger, Nötskrikorna skränar, en Stjärtmes hälsade på och hittade smulor från den rikes bord. 4 Talgoxar hände i talgbollsautomaten som nu är fylld med karvringssmulor. Två tranor hördes bortom skogsbrynet trumpeta. Koltrasten kastar sig iväg med ett skrik som skär nästan in i märgen på en så fort något oväntat inträffar.
Lillkatta utkommen också och smyger längs marken och husse snabbt upp och jaga iväg henne, inga dumheter accepteras och om det är svårt att lära gamla hundar lyda är det ännu svårare att lära katter.

Tidningsrubrikerna talar om regn och sen sol och minst 15 grader till helgen.
Härligt nu väntar jag bara på at få sätta spaden i trädgårdslandet, men jag kan nog vila mig på skaftet några veckor till. För sätter jag ner spaden studsar den bara i tjälen som ligger tjock i min trädgårdsäng.
Månadsskiftet april/maj brukar annars vara en regel att så och något år har jag faktiskt sått i mitten av april men detta är bara ett minne blott detta år.
Risken är bara att växtligheten här hemmavid där vi haft kallt och barmark detta år och nu en lång tid med sol och 5 – 10 grader på dagar visa växer fått sig en köldknäpp sen nattetid och inte fått den näring den behöver drabbas av uttorkning och frysskador kommer att hämna växtligheten längre fram.

En bok kan ha många sidor, kan det bero på vilken sida jag ser det från.
Ute på farstutrappan kan jag dagligen studera min bok och i den hittar jag många berättelser.
Den har blivit tjock med åren tyckte jag var det dags att hoppa över de sidor som inte är passeliga blev det censurering i den i höstas.
Boken står kvar men många sidor är borta och frågan är våga jag bränna sidorna. För det lär vara förbjudit med bokbål även om det endast handlar om sidorna. Dessutom sägs den som elda upp en bok han förgås och det kulturella värdet går förlorat. Det mest kända bokbålet inträffade 1933 och detta har påverkat oss nu i flera generationer.
Men kanske skall jag inte lägga ner så mycket energi på dessa sidor för det handlar inte om böcker utan om en bok som jag sågat av grenarna och nu tänker jag elda upp dessa i pannan och få energi.
En till syns rishög som flertalet troligen kört direkt till återvinningscentralen eller förpassat de till en rishög någonstans. Var det den ekonomisk tänkande smålåningen som kvistade och sågade och konstatera att nu har jag en kubik prima bokved att elda och detta ger fin värme till vintern

Nog ser det ut som blåbärsris men kanske är det inte detta för jag har aldrig sett gult blåbärsris.

Kunde jag inte låta bli att bli återigen att tänka på uppenbarelse och liknelse i Bibeltexten där uppenbarade sig HERRENS ängel för honom i en eldslåga som slog upp ur en buske. Han såg att busken brann av elden, och att busken dock icke brann upp

Nog ser det ut som det brinner i riset och den brinnande busken, som brann men inte brann upp, kan ha flera förklaringar. Men jag vet inte den i alla fall.

Kan riset lida av mineralbrist?
Riset växer på en klipphäll i norrläge och har troligen också haft det tufft detta år då ingen snö täckt riset och solen har gasat på nu på vårkanten. Kan förklaringen vara så enkel att det är uttrorkning och frosten som åstakommit detta.

Det som inträffade för ca 2000 år sedan och det vi uppmärksamma varje år blir det ibland som vi kan få jag sådan uppenbarelse och liknelse blir som verkligheten finns framför mig och jag kom omedelbart att tänka på vad det står att läsa om när Maria från Magdala och den andra Maria för att se graven, finner de att graven är öppen.      
Vid vårt besök uppe på Seatons kulle fann jag denna öppning som mycket väl vid en liknelse kan ses som en gravkammare och i öppningen ligger där en sten som påminner om stenen vid Jesus grav.

Årets första picknick och ett besök på Seatons kulle med dess vackra utsikt är värt fler besök när våren är kommen var den långt ifrån kommen ännu.

Några blommor gick inte att upptäcka och fågelsång nästan obefintlig trodde vi dock att få se några fågelsträck då sjösystemet borde vara bra orienteringsmärken såg upptäckte jag inga sträck.

Isen ligger mestadels fortvarande kvar på sjöarna. Vi var inte de första gästerna som besökt kulle och trott kommunen har satt ut ett flertal sopkärl verkar inte besökarna sett dessa.

Dessutom är det ett naturreservat finns restriktioner var vi får göra och inte göra är grillning ganska allmänt förekommande. Fast har somliga konsumerat en viss mängd är det inget försvar hur de elda och med vad.

Detta är ett tydligt bevis att alkohol haltiga drycker sätter ner krafterna för efteråt orkar ingen bära hem burkarna. Eller tror de som släckt törsten slängt burkarna på elden att den även skulle släcka elden som den släkt törsten.

Hyltenäs kulle

Mellan Öresjöarna och Tolken reser sig Hyltenäs kulle majestätiskt ur det vackra landskapet. Från toppen av kullen är utsikten över Marks täta skogar och glittrande vattendrag fantastisk. Köpmannen George Seaton byggde i början av 1900-talet ett jaktslott på kullens topp. Avnjut picknickkorgen vid bänkarna på stenbalustraderna vid slottsruinen där utsikten är enorm. I en paviljong kan du se en bildutställning om bygget och livet på slottet. Längs kullens fot löper en promenadslinga alldeles vid vattenkanten. På våren växer här rikligt med blåsippor och vitsippor och gör promenaden än mer njutbar.

Slottsherren George Seaton

Köpmannen George Seaton byggde här sitt ståtliga jaktslott i början av 1900-talet. Slottet hade dåtidens alla moderniteter och här levde man ett sorglöst liv med jakter på godset och storslagna fester. Sagan blev dock kort. Redan 1923 totalförstördes slottet i en brand och återuppbyggdes aldrig.

Naturreservatet

Sedan 1974 är Hyltenäs kulle naturreservat. Reservatet utgörs av den nästan 100 meter höga kullen mellan Västra och Östra Öresjön. Kullen omges av stora rasbranter, bevuxna med lövskog i vilken ek, hassel, björk och rönn dominerar. Blåbärsris och harsyra är de vanligaste markväxterna, men på somliga ställen träffar man på skogsbingel och i de täta hasselbestånden finns det gott om blåsippor. En vacker lindallé, planterad på George Seatons tid, leder in i naturreservatet. Uppe på platån förekommer en del planterade men nu förvildade växter som liguster, spireaarter, sykomorlönn och kastanj.

Fågellivet gynnas av en lövrik rasbrantvegetation. Man ser ofta småfåglar som bofink, koltrast, gulsångare, trädgårdssångare och svarthätta. Reservatsskötseln syftar till att göra området så lättillgängligt och attraktivt som möjligt för besökarna. Vandringsleder har dragits runt kullen och även från kullens krön norrut ner till sundet mellan Östra och Västra Öresjön.

Hornborgasjön har sina tranor och det finns andra städer och samhälle som har sina fåglar som pittoreska inslag i samhälls bilden i Skene verkar det vara Kajor och osökt tänker jag på filmen "Hitchcock Fåglarna"

Som är fågel nr ETT som de vårdar ömt och märks i byn.

De flyger kors och tvärs i skyn

Sitter på hustak

Överallt sitter de och för ett herrans liv

   
Uppskattningsvis finns det i Skene mellan 100 – 150 likadant verkar det var i Kinna. Bilder är från Skene där Kajor sittandes på tak och i luften 

Pratade med kommuns hösta ledare under ett av de öppna möten de haft med sina kommuninnevånare och han är medveten om problemet och de finns inte endast i Skene utan dessa finns även i Kinna, Sätila och Björketorp och för varje år ökar de i antal. men troligen har det inte inkommit några klagomål till ansvarig nämnd eller förvaltning och har det gjort detta så prioritera dessa inte några fåglar som skitar ner och är en sanitär olägenhet är det Miljö och hälsonämnden som är ansvarig så lär dessa lägga mer krut på andra sanitära utlopp.

Bilder är tagna vid Skene lasarett.
       

Regionen för årligen ett krig med fiskmåsar på Skene lasarett tak och där anses dessa vara en sanitär olägenhet. Kajorna trivs även på taket på lasarett och invid Lindäng vårdinrättning och vid Skene station där det finns täta träd att sitta i nattetid

Skulle inte ropat högt om att det var plusgrader när jag var ute första gången blev det ett bakslag direkt när jag tog mig en påtår på farstutrappan och det kändes plötsligt kylslaget där jag satt och sen konstaterade när jag kom in att temperaturmätaren visade minus 0,8 insåg jag att även om sommarsulorna på bilen är på blir det fortvarande långkalsongerna på när jag går ut på vedbacken senare.

Tittar jag dock upp mot himmeln så är även denna dag sig ganska lik gårdagens kunde jag nästan bara att kopiera gårdagens foto.
Några som inte verkar bry som vädret är mina ”pjoddar” de kvittrar och kuttrar och lite längre bort satt någon och kraxade. Såg ett transtråk igår flyga åt NO och idag hör jag tranornas läte ifrån skogsbrynet där bakom brukar nämligen ett tranpar stanna och förgylla vår tillvaro.

Uppe i mitt ena bokträd var det vilt slagsmål mellan ett gäng Blåmesar och det lät som smatterband när de gick till närkamp med vingslag. Om det var revir eller kärleksnabb det handlade om låter jag var osagt för sen flög de ner till fågelautomaten som är påfylld och välbesökt. I gårkväll räknade jag 14 Blåmesar i Svartmes och 3 Talgoxar satt där samtidigt och väntade på sin tur. I mitt körsbärsträd satt 2 Domherrar, 4 gulsparvar, på marken 2 koltrastar och i skogsbrynet hackade hackspetten och spillkråkan ikapp. Om det var fler eller andra arter så hann jag inte notera dessa då jag satt där och njöt.