Drygt 3 veckor har nu gått eller mer hoppat omkring sedan jag låg där på operationsbordet och byte höftled. En operation som verkar efter omständigheterna gått bra. Hustrun körde mig de 24 milen till Jönköping för ett återbesök för röntgen och borttagning av stygn. Var skönt att ha henne vid sidan och hon fick visserligen vatten på sin kvarn hur jag går på här hemma att hon har haft rätt i mycket. Utan henne så hade det varit svårt för ensam är något en inte vill vara när en blir handikappad  

Sen kan det tyckas att detta borde jag kunnat fått gjort här hemmavid i Skene där det är ca 6 km fram till med röntgen och ortopedi. Men se det gick inte. Så det blev Ryhov först och röntgen och sen Art Clinic för borttagning av stygnen. Med motivering från deras sida att de vill ha full kontroll över det de gjort. 

Dessa tre veckor som gått har det varit ibland pest och kolera när det gäller värken och jag har nog aldrig proppat i mig så många tabletter för att minska på denna. Främst har det varit på nätterna och därmed sen alla omständigheter med att komma upp och ner i sängen. Tur var att hustrun byte sida så gick det bättre för mig men att ändra på sovställning är inte bara så där att byta. Men nu har vi bytt sida på nytt då stygnen är borta så försvann mycket av smärtan då stygnen eller skall vi se detta som häftpistols liknande stygn stramade innan. 
I princip har jag försökt att göra de dagliga sysslorna och det som krävt hjälp har hustrun fått ställa upp och det är detta de kalla samarbete  och är inskrivit i Marks kommun riktlinje för Riktlinjer för biståndshandläggning inom äldreomsorgen
Sammanboende äkta makar måste enligt äktenskapsbalken hjälpa varandra med sysslorna i hemmet. Detta lagkrav är inte skäl att avslå bistånd för personlig omvårdnad. Däremot kan service som till exempel städning avslås om en av makarna kan utföra detta. Kravet för att hjälpa till i hemmet ställer vi även på ogifta sammanboende och hemmaboende barn.

Nu är det julveckan och allvarligt talat jul är inget speciellt längre. Jämfört med när vi hade 6 barn och barnbarnen kom en efter en så var det livat, men idag känns det som en vanlig helg bara att det står en julgran och några tomtar framme. Trotts all tid så finns nu finns det ingen ro till visa saker, intresset är borta och nu får en bara hoppas att efter nyår att det blir lättare att komma ut och fotografera och plocka och dona med saker som blir inte gjorda nu.

Saknar bandyn framförallt nu när jag får åka då kan jag inte detta men det är inte det viktigaste utan det är att jag kommer på fötterna igen. 
Passa på att önska eder alla en god jul.