Tankarna går till alla som inte finns ibland oss nu längre. Tänt ljus på kyrkogården tidigare och skall åka dit ikväll på nytt och se så inte ljuset slocknat.
Tankarna går också till kyrkogården där barndomshemmet finns som jag inte kan besöka mer än i tankarna.
Där mor och far ligger och min broder tänder ljus denna helg finns de i mina tankar. Känner jag känslorna tar över faller tårarna just nu. Är det en helg vi tänder ljus för dem som inte längre finns ibland oss.

Från radion hörde jag kyrklockorna ljuda och började lyssna på gudstjänsten från Katarina kyrka i Stockholm. Dagens predikan av Olle Carlsson gick rakt in i hjärtat, vi lever i överflöd, vi skapar lyx och fåfänga, och tror oss odödliga kan vi inte tämja döden för den finns där.

Döden den kan komma sakta men den kan vara ett ögonblicklig också och psalmen 249 Blott en dag: text L. Sandellden som spelats på de flesta begravningar jag varit på, ger/gav mig eftertanke att det är min stund här på jorden just nu kan det snart också vara den sista. Men denna tanke vill nog jag slå ifrån mig och jag tror inte jag är ensam om detta. Kanske borde jag ställa mig frågan till mig själv är jag redo och är min omgivning redo. Jag våga knappt prata om detta mer än i tanken.
Är det inte så att vi vill leva för dagen och morgondagen det vet vi inget om och kanske inte ens bry sig mer än var det står i den fulltecknade almanackan som måste göra.
Nu finns jag dock är idag och i nuet och visst Psalm 297 Härlig är jorden: text B.S Ingemann, C Bååth-Holmberg ger en kraft.

Nog ser det ut som detta fast det kan likaväl vara en svulst på trädet

Detta fann jag på mitt plommonträd och första anblicken säger ett torkat plommon som blivit angripen av parasiter.

I mitt äppelträd fan jag några svarta siluetter som bör vara äpplen som inte fallit av utan torkat och förmultningen pågår.

I en nyponbuske där både förra året nypon sitter kvar uttorkade hittar jag också året nypon och dessutom på grön kvist som en lite grön oas i den allt mer gråsvarta omgivningen