Inte bokstavligt, men skenet från gatlamporna i Skene får kvällshimmeln att lysa över skogsbrynet likt byn står i ljusan lågor eller som i visan ”Det brinner I martallens topp” hämtat från Här dansar Calle Schewen Med Roslagens ros, Han dansar till solen går opp! Där jag sitter och ser horisonten över trädtopparna mot Skene hållet.
Är det förvisso inte soluppgången utan kväll är liknelsen kanske både långsökt som egendomlig. Där jag satt på farstutrappan i kväll i kvällsmörkret och det går bara att se så långt som ute belysningen behagar kasta sitt ljussken över gräsmattan.
I kväll råder tystnaden då trafiken utanför är som regel ganska sparsam vid denna tidpunkt. Det är mer på morgonkvisten den märks. Är det den plötsliga som istället får mig att spetsa mina öron då jag hör hur det prasslar i gräs och några kvistar därute i mörkret knäcks av något djur som rör sig i mörkret kanske på jakt eller för att söka skydd. Mina ”pjoddar” har flugit till sina gömslen och den välfyllda fågelautomaten är nästan länsad på sitt innehåll.  

Fördelen med nordanvinden är att nu lutar inte julgranen ute vid fågelautomaten längre.
Sen kommer jag att tänka på Mobergs Kristina när jag såg Koltrasten hittat hem fast det var ingen Astrakan äpple, men Ingrid Marie verkade vara lika gott.

Efter 14 dagars vårväder med plusgrader knackade ”Kung Bore” på farstudörren och låg där i puderform på trappan men gräsmattan är lika grön som tidigare. På radion varnar de för hala vägbanor och detta finns nog risk för då det regnade hela dagen i går och det finns ett minustecken på temperaturmätaren.
En nordanvind sveper över trädtopparna och en titt upp på himlavalvet såg det mörkt ut. Men en viss ljusning syntes i horisonten där en morgonsol försöker stiga upp lyser det ljusblått. Tyvärr lite svårt att fånga på foto var det värt ett försök, upplevs det bäst live.