Hur många som hört denna idag är kanske som psalm ”Jag kan icke räkna dem alla” men när jag hör denna på 1; advent så tåras mina ögon

Bereden väg för Herran. Traditionell Text: F.M Franzén. Bereden väg för Herran! Berg, sjunken, djup, stån opp. Han kommer, han som fjärran var sedd av fädrens hopp. Rättfärdighetens förste, av Davids hus den störste. Välsignad vare han som kom i Herrens namn. Guds folk, för dig han träder, en evig konung opp.

Minnet kommer varje år från min barndom och jag hade fått följa med pappa till kyrkan själv. Mamma var inte med vet inte varför. Oavsett när denna spelades/sjöngs så fylldes Unnaryds kyrka av välsjungande församlingsmedlemmar som etsade fast i mitt minne.

Dock finns det ett annat minne från denna tid också  som etsat sig fast i minnet är en annan psalm 

Blott en dag, ett ögonblick i sänder, vilken tröst, vad än som kommer på! Allt ju vilar i min Faders händer, skulle jag, som barn, väl ängslas då? Han som bär för mig en faders hjärta, han ju ger åt varje nyfödd dag dess beskärda del av fröjd och smärta, möda, vila och behag. 2. Själv han är mig alla dagar ...

Denna spelas men få sjöng med, var det tillräckligt för en 10 årig att gripas när mamma låg framför mig i en kista vid denna tid på året också.

Allhelgona är den helg på året då vi tillsammans med människor i Sverige och världen uppmärksammar och minns dem som lämnat det här livet. En helg då vi påminner oss om att döden finns, och drabbar oss alla.

 
Tankarna går till alla som inte finns ibland oss nu längre. Hustrun och jag har varit på kyrkogården tidigare och tänt lyktorna och det blir en tur ner dit på nytt och se så inte ljuset slocknat senare idag.

 
Mina tankar går också till kyrkogården där barndomshemmet finns som jag inte kan besöka mer än i tankarna. Där mor och far ligger och min broder tänder ljus denna helg finns de i mina tankar. Känns det lika vemodigt varje år jag tänker på dessa och ögonen tåras varje gång. Kanske en påminnelse också att stunden närmare sig också för oss levande också. Är det en helg vi tänder ljus för dem som inte längre finns ibland oss.
Samtidigt så känns det underbart att idag lyckats samla flertalet av barn och barnbarnen här hemma och njuta av några timmars samvaro. För nog bör vi tänka på varandra mer när vi lever och har varandra. Men vi har sällan tid och om vi själva inte erkänner att vi lever i överflöd, strävar vi efter lyx och fåfänga ibland, fast det är ofta döda ting, och många gånger tror oss odödliga kan vi inte tämja döden för den finns där och den hinner alltid ikapp oss.

Döden den kan komma sakta men den kan vara ett ögonblicklig också och psalmen 249 Blott en dag: text L. Sandellden som spelats på de flesta begravningar jag varit på, ger/gav mig eftertanke att det är min stund här på jorden just nu kan det snart också vara den sista. Men denna tanke vill nog jag slå ifrån mig och jag tror inte jag är ensam om detta. Kanske borde jag ställa mig frågan till mig själv är jag redo och är min omgivning redo. Jag våga knappt prata om detta mer än i tanken.

Är det inte så att vi vill leva för dagen och morgondagen det vet vi inget om och kanske inte ens bry sig mer än var det står i den fulltecknade almanackan som måste göra.

Nu finns jag dock är idag och i nuet och visst Psalm 297 Härlig är jorden: text B.S Ingemann, C Bååth-Holmberg ger en kraft. Under allhelgonahelgen minns vi på ett särskilt sätt våra döda. Gravarna smyckas med blommor, och ljusen brinner i skymning och mörker mellan alla helgons dag och alla själars dag.

Allt fler ser förvisso Allhelgona med skräckens förebild och det är godis och bus som gäller och är den helg på året då vi tillsammans med människor i Sverige och världen uppmärksammar och minns dem som lämnat det här livet. En helg då vi påminner oss om att döden finns, och drabbar oss alla.

Barnbarnen på feriebesök blev det fri lek ute på gräsmattan 

5 barnbarn på feriebesök och då har det blivit lite myspys i soffan och det blir en hel del barnprogram inte på Tv 2 som vi sa förr. Fast en sagostund var också lyssnabart för de små 

Fast det är först imorgon som vi egentligen firar detta men för att lättats komma ihåg dagen är det midsommarafton som dagen firas.

Fast i år är det faktiskt idag den 23/6 som vi växlade ringar med varandra på stora torget i Halmstad 1977 vid fontänen Europa och Tjuren

Tiden går och på något sätt skall det uttryckas vår kärlek för varandra. Blir det inget speciellt idag mer än en dag att minnas kommer det en dag att som ger nya minnen istället med en lite kryssning

Grattis älskling

40 år sedan träffades vi en vårdag i sundet pärla och vi tog båten över sundet. Hennes gröna klänning ser jag framför mig varje dag som dolde en skönhet som jag lätt mig förföras av och fortvarande har henne kär.

Låten som vi förknippa dagen till ära är denna som var Sveriges bidrag i Eurovision finalen och den fick två poäng denna afton

Barnbarnen Hugo och Leo på besök och fika med varm chocklad och bullar på farfar farstutrappa

Detta till våra två barnbarns Leo och Hugo stora glädje då de är här över helgen. Fast det går inte att förutspå väder numera igår 16,6 minus och svampsäsongen alla redan igång. Föll det ett par cm snö i natt som kanske får ligga kvar en dag om inte regnet som är på antågande här över då temperaturen visar på plusgrader i skrivande stund är det kylan under som får den att ligga kvar lite lägre.
Leo och Hugo väntade otåligt på att det skulle bli ljust och när klockan var 8 då gick de inte att hålla inne ut det var bara att ge sig ut. Men den stora frågan blev var ligger pulkor och tefatet någonstans?
In och hämta ficklampa och lysa i vedboden ingen där då kom Hugo ihåg kolla på andra sidan på vedboden och efter att vi lyckats få upp en fastfrusen dörr ser vi pulkan och tefatet och sen blev det åkande av. Det är ingen stor backe men vikingagraven till avloppet den får duga

Det roliga tog dock snart slut blev det snörullning och eftermycket stånk och stön stod där två snögubbar.

Det blev en lite till sen

När klockan närmade sig 10 då blev det varm chockad och bulle på farstutrappan