Ett besök i Stensjöby var lite som att komma hem på något sätt fast det var på andra sidan det småländska höglandet jag var och själv uppväxt på den västra sidan av Småland fanns det likheter som fick mig att bli för stunden gripen av platsen och omgivningen. Skall försöka förmedla mina tankar samtidigt som jag visar foton jag tog vid besöket under veckan börjar jag med den officiella delen som finns på webben om byn 

En välbevarad ålderdomlig by i Döderhults socken,. Under veckan kommer jag att vi nära Oskarshamn. Med sina röda stugor, små inägor, beteshagar och ändlösa gärdesgårdar ger byn en föreställning om gamla tiders jordbruk i den småländska skogsbygden. Husdjur av gamla raser förstärker bilden. Detta är både Vilhelm Mobergs och Astrid Lindgrens landskap, flera scener ur Barnen i Bullerbyn är tagna i kulturlandskapet och vid sjön Stärringen. 

 
Byn Stensjö nämns för första gången i skrift 1351 – Stenzöö, ”den steniga ön”. Namnet får sin förklaring om man tittar på hur landskapet såg ut innan bäckar och andra vattendrag dikades ut för att ge odlingsmark. Den äldsta kartan över Stensjö är från 1709. Hela Stensjö ägdes då av Wendela Hammarskjöld och brukades av en arrendator. När storskiftet genomfördes 1815–1816 fanns det fem ägare, men skiftet ledde till en tvist, som blev orsaken till att nästa reform, laga skiftet 1850, inte genomfördes här. Tack vare det fick alla gårdar ligga kvar i byn i stället för att flyttas ut. 

   

Byn hölls inom samma släkt från början av 1700-talet till 1960 – i sju generationer. När byn var som störst hade den 176 invånare. På 1940-talet blev jordbruket mindre lönsamt och byns öppna marker växte igen. 1945 och 1951 lades byns två sista jordbruk ner. Men en av dem som var född i byn – Erik Stensiö, professor i paleontologi vid Naturhistoriska riksmuseet – lyckades skapa ett intresse för byn så att den unika miljön kunde räddas. Större delen av byn köptes in 1963 av Vitterhetsakademien, med hjälp av en frikostig donation från Gunvor och Josef Anérs stiftelse.

Som en bit levande historia finns nu det restaurerade Stensjö. Arbetet tog trettio år och det är den mest omfattande restaurering av ett kulturlandskap som någonsin gjorts i Sverige. I dag pågår underhållet hela tiden och marken hävdas genom bete och åkerbruk precis som i en levande by. Jordbruket är så långt möjligt ekologiskt. Det utgår från gamla traditioner men bedrivs med moderna maskiner. I byns hagmarker betar ryafår och hornlösa rödkulliga kor och vid hönshuset pickar skånska blommehöns. Här kan man vandra omkring och njuta av årstidernas växlingar. Det gamla kulturlandskapet med sin unika mångfald av växter och djur förs vidare till nya generationer.

Att det funnits en skjutbana i Berghem var mig okänt fram till för något år sedan när en granne plötsligt berättade hur han och andra pojkar i grannskapet brukade smygskjuta på denna bana förr.
 

Detta måste varit på 40 – 50 talet men om det var regelbundet då som den användes eller den var sporadiskt som den användes frågade jag aldrig. Skogen som växer i området skvallrar lite om att den var nog på avveckling stadiet.
 

 
Själv hade de inga bössor men det hände ibland att någon av de äldre skyttarna inte tog hem bössan utan satte den i ett skjul och det kunde även finnas ammunition liggande där inne. Nyfikna som barn är och visste hur en bössa fungera så laddades det och sköts också i smyg.
   
Sen fall skjutbanan i glömska och skogen tog över. Den äldre generation minns var den låg men för oss yngre så är det nästan mer av en händelse som det går att hitta den idag.

       
Själva banan är svår men själva skjutvallen den är nästan komplett och platsen är faktiskt uppstädad och i princip komplett att bara skicka upp tavlorna i skyn Det är en bastant skjutvall och gjutna markörgrop

Bakom gropen en fantastisk utsiktsplats men vad det är för stag som sitter där vet jag inte. Kan vara ettt stag där de ev hissade upp flagga om det var klart att skjuta

Vän av ordning tycker kanske att platsen är välstädad för att varit bortglömd så stämmer nog detta. Finns de som verkar varit här tidigare och plockat bort pinnar/skräp som synes.
Fast platsen ligger skyddad också bakom skjutvallen och framför berget och Hembygdsföreningen har planer på att förbättra möjligheten att hitta platsen som dock ligger på privat mark så skall du också ut och leta efter den. Respektera allemansrätten och skräpa inte ner.

Utvecklingen går fort brukar det sägas men har den gjort detta egentligen när vi tänker efter. Denna notis stod att läsa i husorganet för 50 år sedan och det tog 50 år innan det blev som de förutspådde 

Berghemmaren ute på arkeologiska utflykter efter att läst husorganet tog kameran och dokumenterade 

 

 

 

 

De arkeologiska utgrävningarna mellan Skene och Berghem går in på sista veckan och ännu fler fynd av eldplatser hittade. Fick känna på askan som är kanske flera tusental år finfördelas när jag fick känna på denna.

     
Dagens mest markanta fynd måste var ett större mörkt område som är ovalt och 2,5 m långt som jordprover tog för analys

Finns de som vill vi skall byta namn på Marks kommun då det är svårt att marknadsföra ett namn som inte finns på kartorna idag. Men chansen hade de för 50 år sedan men tog den inte därför heter den heter vi Marks kommun 

 
(foto BT 50 år sedan)

Legenden om Ringemosse den har ni kunnat läsa om tidigare här. Nu har jag gått spången som trollen lagt. Det tog mig 20 min att gå denna sträcka och den är nästan spikrak och ser nästan ut likadant hela vägen. Den är svår att gå på höst och våren då den brukar vara vattensjuk. Det är den inte idag men gräset växer högt och du ser ofta inte var du sätter fötterna  . Att de tog torv härifrån förstår jag när jag vandra där idag då det är en torvmosse verkligen 

Tänk det fanns en tid då vi inte var anträffbara hela tiden och ville vi ringa när vi var ute på byn eller stan då fick vi ringa från en sådan telefon kiosk. 

Krävdes en peng för att ringa och vi fick allt stå där och prata inte springa omkring överallt.